Japansk läkarundersökning, liknar inget annat

2x Mats, Matsumoto-san & Mats-san på kontoret, W-building.
Matsumoto är min närmaste kollega men kommer tyvärr att
lämna firman i slutet av juli för att istället satsa opå en karriär
kring hur CO2 problemen ska lösas

Idag var det dags för den årliga läkarkontrollen.Sjukförsäkring är på något vis delat ansvar mellan staten och arbetsgivaren. Vi är som bekant ägda av SONY till 50% så naturligtvis ligger sjukförsäkringen under dem.
Innan kontrollen ska du fylla i ett 4 sidors frågeformulär med frågor som får dig att minnas kinesisk körkortsteori. Återkommer med några exempel inom kort.

Själva undersökningen är annars enligt den princip du nu börjar bli van vid, stationsbaserad.
Lokalen är inte företagshälsovården utan ett helt vanligt konferensrum i SONY HQ som görs om till tillfällig mottagning. Det finns stationer för: Syn, hörsel, urinprov, blodprov, lungröntgen, längd/vikt, EKG och läkare. Vartannat år ingår även tandläkare. Vid varje station finns ett antal stolar och du ropas upp när det är dags (lite mönstringskänsla). Skönast är stationen med blodprovet. Efter att du har tagit det så ombedes du hålla ett kompress över nålsticket i 5 min. För att vara säkra på att så också sker så får du sitta framför ett bord med en stor klocka och räkna tiden. När 5 min passerat får du kliva fram och byta kompressen mot ett litet plåster. Mest exotisk station är lugnröntgen. Utrustningen från Canon och det är bokstavligen en lite kur modell mindre torrdass med blydörr som du får pressa dig in i.
Svaret på blodprov mm kommer inom en månad men på det som jag fick svar på direkt så verkade det OK. Hela äventyret tog en timma.

Dags för lokalt körkort, en myriad av små steg

Föga attraktiv byråkratbyggnad,
Samezu Driver's License Office, Shinagawa

Luckan där du startar är nummer 26
(så inses snabbt att det finns många stationer)

Vad du erbjuds få köra med konverterat svenskt körkort,
mao mer än vad B-behörighet ger hemma

Här är vi en bra bit på väg mot målet

Idag var det dags att hänga på låset vid Samezu Driver's License Office, 1-12-5 Higashi-oi, Shinagawa-ku. De öppnar 08.30 och är dit du behöver gå om du bor i Tokyo och vill kunna köra en bil/minibuss/pickup i Japan.
Visa ett svenskt körkort funkar inte. Visa sitt kinesiska funkar ännu sämre...
För att konvertera till japanskt körkort är det inte oväntat ett antal regler ;-)
Utgångspunkt är nationalitet på ditt körkort. Kommer du från ett land som anses ha lika bra utbildning som Japan så är det en relativt enkelt. Tumme upp för tex Sverige och tumme ner för US.
Första stopp blir då att besöka JAL (motsvarighet till Motormännen hemma) som kan översätta ditt körkort till japanska. Du måste åka till deras kontor, betala 3000 yen och vänta i 1h. När det är avklarat kan du besöka det körkortskontor du tillhör (baserat på var i Tokyo du bor).
Jag har tur att det ligger i Shinagawa och nära både hemmet och jobbet.

Väl på plats i en gammal betongkoloss från 70-talet så blir du hänvisad till att starta vid lucka 26 på våning 2.
Steg 1 blir att fylla att man verkligen bor i Tokyo och sitta ner och vänta. Efter 5 min blir du uppropad och processen kan börja.
Steg 2. Tjänstemannen samlar på sig ditt pass, ditt lokala uppehållstillstånd, ditt svenska körkort, översättningen av körkortet från JAL och ett intyg som visar att du har bott i Sverige i minst 3 månader efter att du tagit körkortet. Tog mitt körkort för 21 år sedan så känns lite främmande med utdrag från Skatteverket (Swedish Tax Authority) får tummen upp.
Nu är det dags att vänta igen.
Steg 3 är att de har gått igenom alla handlingar och du kan påbörja vandringen runt i huset. Första stopp blir fotoautomat på våning 1. Körkortsansökan kräver nämligen annan storlek (läs mindre) på fotot som används i din ansökan. Inte oväntat finns det dock en fotoautomat som kan ta bilderna åt dig för 700 yen. Efter fotot tagit så får du klippa ut det i fin stansmaskin så det ser prydligt ut.
Steg 4. Nu är det dags att rusa över till rummet där du gör en synkontroll (skärpa och färger). Efter att få OK stämpel här bör det iväg till nästa våning för betalning. Priset är 4500 yen och som kvitto får du typ frimärken med det beloppet klistrat på din ansökan.
Steg 5. Du är åter vid startluckan med ifyllt papper. Inspektion sker. Allt är OK och eftersom du har svenskt körkort så slipper du göra praktiskt körprov.
Steg 6. Dags att mata in två PIN-koder i en maskin som spottar ut dem på en liten lapp. Därefter vänta.
Steg 7. Du blir uppropad och dags att skriva under att du inte brutit mot trafikregler förr och ska vara laglydig. Texten finns även översatt till svenska (imponerande). Efter kryss på rätt ställe får du tillbaka pass, körkort och uppehållstillstånd och uppmanad att ta den kompletta blanketten och din PIN-lapp och gå ner en trappa till körkortsfoto-rummet.
Steg 8. Dags att att ta fotot som ska vara på ditt körkort. Det kodas på något sätt ihop med din PIN-lapp som läsas av i samma maskin. Du blir av med hela ansökan här också och får kvar en liten remsa med ett körkortsnummer på. Du blir nu hänvisad att ge dig av till våning 3.
Steg 9. Sista steget visar sig vara ett stort väntrum där du får sitta och vänta till ditt nummer ropas upp. Körkortet tillverkas nämligen på plats medan du väntar.
Steg 10. Ditt nummer ropas upp och du kan hämta upp kortet.

Hela processen på Samezu tog 1,5h men då var det i princip ingen kö någonstans.

Lite imponerande men känns som det borde gå att förenkla. I vilket fall kan jag gå därifrån med körkort i handen. Det visar sig gälla drygt två år och färgkoden är grön. Du klättar sedan i färger precis som typ judo-bälten så länge du kör prickfritt.

Trädäcket klart!

Dag två börjar med att lägga förbereda för ytterligare reglar

Tråkigt grävjobb och tvätta grus

Färdigt resultat. Bara sista snittet kvar med cirkelsågen

Vy från andra sidan, ca 10 kvadratmeter terass på plats

Jean inspekterar resultatet och ger tummen upp

Det fina vädret håller i sig så upp bara att dra igång direkt på morgonen. Tråkiga rörgenomgångar tar en del tid och som alltid när det gäller att göra slut på allt material så saknas det en bit reglar så får improvisera och använda däckvirket för att skarva i med. Allt material kommer till användning och däcket känns mycket stabilt.
Sista touchen blir att kapa till kanten på den avslutande delen. Cirkelsåg är ännu en gång guld värd. En liten bonus visar sig vara att delar av däcket kommer i jämnhöjd med luftkonditioneringsaggregaten. Så när de är igång så blåser de varmluft som borde hjälpa till att hålla det torrt.
Förhoppningsvis uppskattar hyresvärden också resultatet så vi kan sälja tillbaka däcket till honom när kontraktet går ut...
Nästa steg är inklädning av den gamla sunkiga trappan får vänta till efter semestern. Då ska även moskito-dödaren installeras som Jean beställt från Amazon, US.

Dags att bygga trädäck

Utgångspunkt, virket levererat och redo att flyttas till baksidan

Gården på baksidan med staket mot grannarna. Trappan leder in till köksdörren

Vy från andra hållet. Utdömt som fuktigt myggnäste av Jean

Grunden lagd. Använder 90x90 mm reglar direkt på mark
(tvättat grus respektive några kvarlämnande gråsuggor)

Färdigt resultat dag 1, klart lyft!
Cirkelsåg och skruvdragare är guld värda

Vi är slutet av regnperioden (ska officiellt upphöra den 15 juli) men verkar som den slutade redan i början av denna vecka. Med andra ord tacksamt väder för att ge sig på förbättringsprojektet på baksidan av huset, bygga trädäck. Materialet införskaffades förra helgen och levererades igår direkt till dörren (killen som körde lastbilen vågade inte bryta mot enkelriktat och fick handbära allt 3 kvarter från den stora gatan).
Principen jag valt är en flytande lösning då det inte är någon risk för frost här. Det lilla grus som fanns återanvänds och används för att väga av reglarna som är tryckimpregnerat 90x90 mm. På detta skruvar jag sedan däckvirke med dimension 140x38 mm. Så borde hålla några år även i fuktiga Tokyo.
Efter första arbetsdagen har vi nått fram till slutet på trappan, i morgon fortsätter vid med den den lite tråkiga passagen med alla rörgenomgångar.

Nytt armband & återbesök på Super Viva Home

Munkar på löpande band

Glasering är sista momentet

Jean & Oliver utanför favoriten, Krispy Kreme, Shinjuku

Super Viva Home, en av Tokyos större bygg-varuhus
(men även mycket annat), Toyosu (Yurakucho-linjen)

Läderarmband och fuktigt klimat tar med tiden ut sin rätt och det är dags att byta armband på min klocka efter drygt ett år. Fördelen med en stad som Tokyo är att det verkligen finns allt här. Så ca 200m öster om Shinjuku station så finns det ett klockvaruhus i 6 våningar. På våning 5 finns en utmärkt butik med fokus på armband. Det tar dem ca 10 min att montera och klockan är åter som ny, smidigt och oväntat billigt.
Dagens andra punkt på programmet är att promenera förbi Krispy Kreme. Fantastiskt goda munkar och då det inte oväntat är kö så använder de det utmärkta tricket att ge en gratis färsk varm munk till dig medan du väntar!
Mätta och belåta ger vi oss sedan tvärs igenom staden på Yurakucho-linjen till stationen Toyosu varifrån det är en kort promenad till Super Viva Home. Det är ett allt i allo stället för det mesta. Förutom sopsorteringskärl (ett måste i det här landet) blev det även reglar, plank och en cirkelsåg för ett kommande projekt; bygga trädäck på baksidan av huset.
Det behövs av flera skäl inklusive det något udda skälet att torktumlaren måste placeras utanför huset (stativet får inte plats vid tvättmaskinen och hyresvärden vägrar att sätta upp en hylla).
Förhoppningsvis är vädret lika stabilt nästa vecka som denna helg.

Första BBQ middagen

Flaggan har kommit på plats (även om det borde varit amerikansk idag)

Första middagen med gäster i nya hemmet i Tokyo
Från vänster Björn, Ryosuke-san, Noriko-san, Jean, Staffan & Andreas

Vi firar även att det var Björns födelsedag igår med hemmagjord Cheesecake

Lördag och dags för första gästmiddagen. Hemmet känns nu så pass klart efter en månad på plats att det är dags att bjuda hem lite vänner på besök. BBQ är teamet på middagen och köttet kommer från The Meat Guy (vår beställning kom direkt hem till dörren på torsdagen). Det hela blev mycket lyckat så det blir garanterat fler grillningar och fler middagar under sommaren. Till grillade serverade vi vårt potatismos med mycket grädde och lite tryffelolja/salt samt coleslaw.
Till efterrätt blev det hemmagjord Cheesecake (finns utmärkt recept på Tasteline), Baskin-Robbins glassbakelser från Noriko och Champagne för att fira Björns födelsedag.

Barnvakt firas med bästa Yakitori hittills!

Ägarparet har haft denna restaurang i mer än 35 år

Kycklingspetten är de bästa jag ätit

Vy över den mycket lilla baren, trångt men gemytligt

Videoklipp som visar ägaren i full action. Onekligen mycket färsk kyckling!

En snutt från TV-serien Anthony Bourdain No Reservations där Toriki är med

Fredag kväll och arbetsveckan är slut. Idag var det workshop med kollegor från Lund och Sony fram till 19.30. Vi hade schemalagt 17.00-19.00 sedan två veckor tillbaka. Mycket lätt att det kan bli sena kvällar här för att få alla bitar på plats.
I vilket fall, vid strax innan 20.00 kan jag möta upp Jean på stationen Oimachi (halvvägs hem) där vi byter till Tokyu Oimachi-linjen och åker till stationen Hatanodai. Efter att promenerat längs perrongen mot nordöst så kommer du fram till en liten gata med järnvägsövergång med bommar. Korsa denna och sedan ytterligare runt 75 m in bland små gränder och du är framme vid den lilla Yakitori-restaurangen, Toriki.
Vi lyckas få två platser i baren och har turen att en av stamgästerna är bra på engelska och kan hjälpa till med översättningen.
Under tre timmar så äter vi igen det mesta av vad han kan erbjuda (utom levern som tyvärr är slut). Det enda köttet som erbjuds är kyckling och den styckas in för varje beställning och grillas sedan direkt på grillen vid vid sidan om barnen.
Mycket gott och trevligt, det kommer garanterat att bli återbesök!
Vi hinner lagom hem till strax innan midnatt för att kolla hur det har gått för Oliver med barnvakt för första gången. Inte oväntat har han inte sovit något under kvällen (ny person att lära känna) men övrigt har det gått fint så förhoppningvis kan det bli fler kvällar med barnvakt framöver.

Grillpremiär i Tokyo

Jean testar kyckling med mycket lyckat
resutat på Weber Q100

Med på flyget tillbaka från Sverige efter midsommar var en Weber Q100 med stativ. Ursprunglingen skulle leveransen ha skett från Lindarn. Men tyvärr var det restnoterat från centrallager i Danmark så fick bli ett sista minuten inköp på Plantagen i Lund. Det visade sig inte vara några problem att komma över gas här i Tokyo och de har till och med primusflaskor!
I vilket fall blev första resultatet mycket lyckat och vi bestämde oss för att lägga en större order hos The Meat Guy inför helgens första BBQ.

IKEA Tokyo

Oliver gillar IKEA klassikern, Antilop

Oliver verkar redo att köra bil
(gillar att hänga lite med en armen mot sidan)

Dags för första besöket på IKEA i Japan. Det går en dryg timme dörr till dörr att ta sig dit för oss så det gäller att ha förberett inköpslistan. Vi upptäcker snabbt att vi borde köpt mer saker i Peking efter att ha jämfört lite priser men som alltid behöver man ha möblerat upp nya hemmet på plats för att se vad som verkligen passar in.
En ny TV-bänk för vardagsrummet och en mindre bäddsoffa för gästrummet införskaffas och Oliver får sin barnstol (jobbigt både för han och för oss att försöka äta i en Baby Björn som gungar fram och tillbaka).
Som alltid i Japan finns det utomordentliga fraktmöjligheter så skönt att kunna lämna allt där och sedan kunna åka direkt till vänner för middag. Idag är det samling hos Björn som bor med havsutsikt på 23 våningen nära Hamamatsucho.

Fredagsmiddag på T.Y Harbour

Utsikt från T.Y Harbour mot Shinagawa.
W building (mitt kontor) sticker upp i mitten

En rejäl bit med grillade revbensspjäll att dela på

Fredag och arbetsveckan är över. Oliver & Jean möter upp vid Shinagawa och vi tar en promenad till T.Y. Harbor som för övrigt är stående lunchstället på fredagar för några av oss på jobbet. En trevlig promenad längs kanaler och över gångbroar leder fram till en gammal lagerlokal ombyggd till mikrobryggeri och restaurang.
När du sitter det är det omöjligt att gissa att du befinner dig i Tokyo. Det som möjligen avslöjar dig är att det är lite för perfekt och för rent och snyggt.
Ägarna driver även en del andra restauranger, tex. Cicada men där får man tyvärr inte ta med sig barn (om man inte hyr deras privata rum).
En klar nackdel med Tokyo jämfört med Peking är att det är barnförbud på många ställen (stör väl den perfekta bilden kan man anta). Men nästa vecka har vi test av barnvakt så finns lösningar även för dessa problem.