En liten berättelse om 4 år i Peking och hur vardagen på plats kan gestalta sig. Samt en sväng till Tokyo, en sommar i Europa & Nordamerika, ett längre äventyr i Singapore och en flytt till Kalifornien.
torsdag, september 18, 2008
Även en västerlänning kan tappa ansiktet
Interiörbild av Mosto från deras hemsida
Dags för en trevlig middag på Restaurang Mosto som snabbt blivit en favorit. Chef Daniel överlockad från SALT, trevlig restaurang-chef Alex, svenska delägare som gör att man kan genomföra bordsreservering på svenska och naturligtvis mycket god mat till rimliga priser.
Idag åt vi tillsammans med nya vänner som vi lärt känna och som också väntar barn vid ungefär samma tidpunkt. Hon är från Tyskland, han från Brasilien med tysk påbrå.
Efter middagen är det dags att betala. De försöker betala med kort vilket är rimligt med tanke på beloppet för två personer. Problemet är att Mosto ännu inte har fått sin kortläsare (många kinesiska byråkratikvarnar ska malas igenom). På kinesiskt vis så föreslår servitrisen att gå till bankomaten i bottenvåningen på huset. Men vår tyska vän har redan förlorat ansiktet och att behöva gå till en bankomat för att göra rätt för sig blir liksom ytterligare salt i såret.
Vi löser problemet genom att lägga ut mellanskillnaden som till slut bara är 80 RMB och tipsar återigen ägarna att det vore bra med en enkell liten post-it på menyn tills det att man har kortläsaren på plats.
Efter maten blir den kort promenad till Village och Cold Stone som är stans klart bästa ställe för glass. Råvaror har kommit ytterligare i fokus med den alltmer accelererande mjölkskandalen. Vi får vår kula med glass och än viktigare för vår tyska vän. Han kan göra rätt för sig och betala tillbaka det ofrivilliga lånet inom 20 min.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar