En liten berättelse om 4 år i Peking och hur vardagen på plats kan gestalta sig. Samt en sväng till Tokyo, en sommar i Europa & Nordamerika, ett längre äventyr i Singapore och en flytt till Kalifornien.
måndag, januari 15, 2007
Ett alternativt spår, tack men nej tack
Moto-rol-ah rullar, Hatsumi. Bara namnet gör dem ju till ett måste ;-)
Det är lätt att förundras över hur kineser kan vara så extremt instyrda på ett spår. När det gäller inlärning så får alla utbildningar/kurser som inte innehåller ett tydligt exempel dåligt betyg i kursutvärderingen. Att allt man gör bara är ett lösningsförslag och det viktiga med det du lär dig är hur du omsätter det på ditt eget problem är inget som kineser uppskattar.
Men titta på ett exempel och sedan kopiera/förenkla det och massproducera, japp där är de världsbäst.
Ett annat exempel:
Förra vecka försökte jag få mitt batteri (bytt på garanti) till min dator levererat till kontoret.
Detta då det tar mig minst 1h i rusningstrafik att ta mig till service-verkstaden och de stänger kl 18.00.
I tisdags ringde de och sa att nya batteriet hade kommit och att jag kan hämta det. Jag sa att jag lämnade mitt visitkort och ni skrev "ship" med en pil på min adress så jag förväntar mig att det kommer till mig.
Men se det går inte för de kan inte skicka batteriet till mig om de inte har min rosa lapp som är en del av serviceordern. Jag sa att skickar ni ett bud med batteriet så byter vi "lapp mot batteri". Detta gick naturligtvis inte....
De måste nämligen först ha lappen (extremt oklart varför).
Dag två så ringer jag vid lunch och undrar var budet är och de säger att han är på väg. Vid 16.30 så ringer en förvirrad ungdom och undrar hur han ska hitta till kontoret. Min assistent får ägna 5-10 min att guida honom rätt. Han får sitt rosa papper och ger sig av.
Dag tre så ringer jag vid lunch och undrar var budet är och de säger att han är på väg. Jag säger att han behöver vara där innan kl 16.00 då jag har möte resten av dagen. Kl 17.00 ringer en förvirrad ungdom på telefonen och jag får avbryta mötet för att ge telefonen till min assistent som än en gång behöver förklara vägen i 5-10 min (att de skulle skicka samma person var liksom för enkelt). Jag återgår direkt till mötet och ber min assistent lösa problemet.
Vid 17.50 är jag tillbaka vid mitt skrivbord och där ligger batteriet tillsammans med en gul lapp (samma som den rosa jag tidigare skickat in med bud dagen innan). Assistenten har betalat budet 30 RMB ur egen ficka.
När det kostar 30 RMB att skicka en person fram och tillbaka under två dagar för ett papper och det finns assistenter som kan hjälpa till med service så fungerar fortfarande denna logik men om du skulle jacka upp timlönen 10 gånger så skulle ingen ha råd att slösa resurser på detta sätt.
Exakt samma logik används vid husbyggen. Du kan bygga med hur mycket fusk som helst (utanför stommen) då underhåll kostar ingenting. Att de flesta västerlännigar tycker det är rätt jobbigt att kakelplattor ramlar ner från väggen efter att man flyttat in som första hyresgäst i ny lägenhet efter två månader (fråga Gustaf) finns det ingen förståelse för. Vadå? - Vi fixar ju och det kostar inte dig något!
Men att du som hyresgäst måste ta dig tid att felanmäla, förklara, bestämma tid och inspektera har man som sagt ingen förståelse för då tid kostar ju inget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar