En liten berättelse om 4 år i Peking och hur vardagen på plats kan gestalta sig. Samt en sväng till Tokyo, en sommar i Europa & Nordamerika, ett längre äventyr i Singapore och en flytt till Kalifornien.
onsdag, oktober 20, 2010
Ärlighetens Japan
Ramp finns inbyggd under golvet i varje buss för rullstolar
Lite mek för chauffören att få tillbaka rampen igen.
Notera att mössan naturligtvis alltid är på
Alltid lite småstressigt på morgnarna innan och denna morgon glömde vi plånboken hemma så när bussen kom var det bara för Oliver och mig att knata tillbaka hem och hitta den.
Tillbaka igen för att ta nästa buss 10 min senare och tänkte att vardagens dramatik för idag var över men icke.
Klev av bussen och gick till dagis men när det var dags att ta upp plånboken för att öppna dörren till dagis (särskilt passerkort krävs) så kunde den inte finnas. Den hade med andra ord ramlat ur fickan medan vi satt längst bak i bussen och kikade ut genom fönstret på omgivande bilar, bussar, taxibilar mm (typisk daglig sysselsättning på bussen). Har som tur var tillräckligt med mynt för att kunna köpa en returbiljett hem och kan sedan ringa bussbolaget och meddela vad som hänt;
"Plånbok tappad på buss 7 mellan Omori hållplats och dagis hållplats. Avfärd från Omori runt kl 09.08"
Tack för information säger damen i andra änden och vi ber att få återkomma. Runt kl 14.00 på eftermiddagen ringer de Jean och meddelar att den finns för upphämtning vid närmaste förar-kontor.
Jean hämtar upp den och allt är kvar orört ner till minsta sedel, imponerande!
Hade knappast hänt på så många andra ställen...
Som en parents kan dock nämnas att när jag och Fredrik O hikade runt i Cameron Highlands 1995 så hittade vi en plånbok tillhörande en fransyska. Vi lämnade in den orörd på närmast polisstation (Tanah Rata). Något säger mig dock att den aldrig kom längre än så...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj vilken tur i oturen!
När jag läste rubriken trodde jag att det i luren skulle komma en kommentar av typen "sån slarver du är". Det var den "ärligheten" jag trodde du menade.
Som på silkan när de säger att de inte har min storlek eftersom jag är för stor... Eller fet... Ha ha.
Japp ärlighet kring storlek är väldigt vanligt i Kina och en del av charmen.
Skicka en kommentar