En liten berättelse om 4 år i Peking och hur vardagen på plats kan gestalta sig. Samt en sväng till Tokyo, en sommar i Europa & Nordamerika, ett längre äventyr i Singapore och en flytt till Kalifornien.
söndag, januari 18, 2009
Årspremiär på isen
Svensk ärtsoppa erbjuds traditonsenligt av Bosse vid fikat
En av Miyuns vikar med kinesiska muren längs
kammen på bergskedjan i bakgrunden
Strandlinjen är bitvis något otillgänglig
Glider fram på 9 cm tjock veckogammal kärnis
Turen från ovan. Tyvärr fortfarande inte fruset längst ut
vid udden så vi fick ta en kort 80m promenad över
till det härliga åkområdet i sydväst
Glad bloggförfattare på härlig is
Fredrik och Nils njuter av fika vid strandkanten
Sällan man får chansen att se sin egen
skugga på sjöbotten genom isen hemma
På den lite äldre isen börjar det tunna sandtäcket snabbt växa till
Udden längst ut från startviken där det alltid är tunnt och
tyvärr denna dag fortfarande inte gick att ta sig runt på skridsko
Videoklipp från turen
Videoklipp från turen, på väg hem och mot stället för landövergång
Söndag och strålande sol möter dig på morgonen. Med andra ord en perfekt dag att ge sig ut på Pekings fantastiska skridskoisar.
Har åkt skridsko i Peking i några år nu och det är osannolikt att man fortfarande alltid är ensam på isarna mindre än en timme från centrum på en stad med mer än 15 miljoner invånare. Favoritplatsen sedan förra året är Miyun. Den största vattenreservoaren inom Pekings län. Genom att den ligger där bergen börjar så blir det gott om vikar att åka in i och utforska.
Dagens tur visar sig bli 18 km och vi sätter därmed nytt rekord när det gäller skridskoturer i Kina. Fredrik hade varit på plats en vecka innan men då var bara innersta viken (där start & målpunkt frusen). En vecka med minus varje natt och vind som kyler har dock givit avsevärd istillväxt under senaste veckan.
Fördelen med nyfrusen kärnis är förutom den läckra känslan att åka på ett salsgolv med full utsikt på vattnet nedan är att den inte har hunnit få så mycket sand på sig.
Under vintern är det extremt torrt här (regnade senast i oktober) vilket medför att fin fin sand från de stora öknarna i norr men även från närområdet lätt blåser in och lägger ett tunt täcke över isen. Det är fortfarande väl åkbart men blir samma fräscha känsla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar