En liten berättelse om 4 år i Peking och hur vardagen på plats kan gestalta sig. Samt en sväng till Tokyo, en sommar i Europa & Nordamerika, ett längre äventyr i Singapore och en flytt till Kalifornien.
torsdag, juli 16, 2009
Oväntad händelse under lunchen
Bron med den smala passagen till vänster där mannen har hoppat
Efter 15 min har 2 räddningsbåtar och en vattenskoter anlänt
Räddningsdykledaren ger instruktioner
Vi kan räkna till 5 brandbilar, en ambulans, 2 polisbåtar
och som pricken över i, en helikopter på plats
(fortfarande dock ingen tendens att gå ner i vattnet)
Räddningsdykarna redo att hoppa i och stegen på plats för klivet på 1,5 m
En av varianterna på lunch är att köpa Taco Rice från en av de små minivans som parkerar på gatan utanför kontoret och sedan gå ytterligare ett kvarter så man kommer ner till vattnet (en kanal) och kan få lite frisk luft under lunchen.
Det var dagens planerade lunch men när vi kommer ner till kanalen så visar det sig var en hel del uppståndelse vid en av broarna.
En brandbil är på plats och sirener i bakgrunden indikerar att fler är på väg. Vi förstår inte riktigt om det är en övning eller vad som är på gång. Efter lite förfrågningar får vi reda på att ett vittne har sett en man hoppa över broräcket.
Under de närmaste 20 min så dras det igång en räddningsinsats som jag aldrig sett motsvarighet till i mitt liv.
Vi räknar på slutet till 2 brandbåtar, 1 vattenskoter, 2 polisbåtar, 5 brandbilar, 1 ambulans, 1 gäng poliser och till slut även en helikopter som cirklar över oss.
Att använda ordet rädddningsinsats är dock tveksamt. Med alla förberedelser så är det mer än 30 min efter att larmet har gått innan första dykaren är i vattnet.
Djupet i kanalen är kanske 3 m och så naturligtvis hittar man kroppen inom 5 min efter att man gått ner.
Den vinchas upp med finurlig bår och flyttas över till ambulanspersonalen som börjar upplivningsförsök.
Det hela passerar förbi framför vår bänk där vi äter vår matlåda.
Mannen är klädd i kostym och hans glasögon sitter fortfarande perfekt. Första självmordet är därmed delvis bevittnat och frågorna från gårdagens formulär börjar nu kännas mer aktuella.
Epilog: Efter att ha talat med kollegor visar det sig att räddningsinsatsen vid konstaterat självmord debiteras de efterlevande och kan bli mycket dyrt (lätt att inse efter vad vi bevittnat).
Det man kan fråga sig om det varit en olycka snarare än ett självmord är dock om det verkligen måste till all denna personal och struktur innan man gör en första insats?
Tidsfaktorn verkar tyvärr inte stå så högt i kurs.
Också intressant att se att de två vältränade killarna med snorkel, cyklop och vattenskoter inte fick gå ner utan fick vänta ytterligare 20 min på att dykarna var på plats.
Varför görs inga försök?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar