fredag, juli 31, 2009

Oliver Boon 6 månader


Först en promenad med gamla original liggvagnen

Födelsedagsfika vid köksbordet

Oliver redo att lära känna prinsesstårtan

Oliver har tagit sin del (med handen)

Några sköna dagar på landet. Idag har vi anledning att fira att Oliver firar sin 6 månaders födelsedag. Så utmärkt tillfälle att fira med klassisk svensk prinsesstårta. Oliver testar sig fram på egen hand och får loss en bit med handen. Konsistensen dock något oväntad med en liten klick grädde smakar gott visar det sig.

onsdag, juli 22, 2009

Fantastisk solförmörkelse i Kina


Solförmörkelsen startar

Solen nästan helt täckt


Helt täckt, klart mörkt


Solen börjar titta fram

Första riktiga strimman framme igen


Idag var det dagen med den bästa solförmörkelsen i Asien på mycket lång tid. Nästa är tydligen mer än 100 år bort. I Tokyo har täta moln som förstör upplevelsen samt att vi för långt norrut för att få en perfekt vy.
Bilderna ovan är från Chongqing i centrala Kina, tagna på morgonen med början vid 07.15 lokal tid; imponerande skådespel.

tisdag, juli 21, 2009

Test av utemöbler på nya däcket


Delar av nya trädgårdsmöblerna, direktimporterade från Kina


Härligt att kunna använda däcket på
baksidan och grilla en vardagkväll vid 20.30


Däcket på baksidan har nu börjat komma rejält till användning. Dels har vi fått utemöbler på plats och kinesiska myggspiraler som förhoppningsvis är rätt grymma. Men idag fick vi även får torktumlare. Efter många olika turer har det slutat med att den placeras utomhus(!) på en egen liten ställning. Enligt försäljarna på BIC Camera är det citat "en vanlig installation".
Nåja, Jean testade under dagen idag och resultatet blev godkänt.
I augusti blir det dags att snickra upp ett lite bättre ställ så vi kan få upp den från däcket i bättre arbetshöjd.

måndag, juli 20, 2009

Med 70+ kg packning mot Tokyo


Exempel på hur bagage levereras på bandet i Peking. Typisk kinesisk stil.
I Tokyo kommer alla väskor perfekt med handtagen neråt
(ingen risk för krossade hjul) och lätt att plocka upp.


Oliver gillade sitt lilla tält mer för att leka i än att sova i denna gång

Oliver med Jeans lärarinna i kinesiska, Jade


Sista dagen blir vikt åt packning, säga hej på Jami (som vi bott hos) och fixa det sista. Wu Gang har lagat trasigt blixtlås (3 kr) och fixat kopior på husnycklarna i Tokyo (9 kr styck, visade sig som väntat dock bara bli 50% utdelning men i Tokyo var det omöjligt att göra kopior då låsen var citat "importerade").
Bilen är mer än full på vägen ut till flygplatsen och vi blir tyvärr tvungna att lämna kvar 2 stolar och dynor till nästa besök. Men resten kommer med efter en del förhandling och viftande med guldkort. Någon barnkorg går naturligtvis inte att förhandsboka (retur med Air China) men vi förhandlar istället till oss en egen stol för Oliver och kan därmed ta med oss bilbarnstolen in i planet. Oliver gillar det skarpt och sover större delen av resan.
Väl på Narita börjar dock problemet med att släpa med sig allt på Narita Express, byta perrong på Shinagawa och sedan upp till gatan vid Omori. Japanerna tittar storögt och skapar på huvudet åt oss som gör allt detta själva istället för att använda budbil som är det normala. Men strax innan midnatt är allt på plats i hemmet. Härligt att vara hemma igen!

söndag, juli 19, 2009

Hai Di Lao Hot Pot, för gott för att missa


Hai Di Laos starka sås, gott gott och starkt starkt

Oliver och Jiu Gong, 88 å
rs skillnad

Oliver med Xiao Li
'
Ben & Wendys dotter Lily Shepard, 6 veckor yngre än
Oliver men klart kraftigare (90 percentilen)


Oliver med Ayi Tan. Ögonfärgen håller i sig

Barnkläder på Ya Show. Säkert kort att passera när man är i Peking

Utemöbler var slut på IKEA och so-so kvalitet på B&Q så
vi valde att förhandla med locals på detta ställe snett emot
amerikanska ambassaden
. Bite a Pita som låg runt hörnet
är inte längre kvar, hela kvarteret försvunnit på ett par månader.
Peking fortsätter att förändras i snabb takt.

Söndagen inkluderar lunch på favoriten Hai Di Lao Hot Pot. Med på besöket är Wendy med dotter Lily, Fred & Michelle, Jiu Gong och Xiao Li.
Andra obligatoriska besök är att köpa på sig så mycket som möjligt på Carrefour (prisskillnaden jämfört med Japan är minst sagt dramatisk) samt köpa på sig utemöbler av trä.
Japp inte så många andra än Team Lundgren som skulle komma på idén att köpa möbler i Peking under en weekend-trip och släpa på flyg, pendel och taxi hem till Tokyo.
Det blir naturligtvis även ett besök på Ya Show för att fylla på förrådet med barnkläder. Prislappar runt 20 kr plagget och alla skandinaviska och amerikanska märken på ett ställe är otroligt bekvämt.
En nytt och irriterande moment med vårt återbesök är däremot kontrollen av om man har svin-influensa. Att fylla i lapp när man landar är acceptabelt men under vårt besök är "servicen" utökad med dagliga telefonsamtal där man frågar efter om vi möjligen har fått feber?
Klart irriterande och tveksam effektivitet...

lördag, juli 18, 2009

Vi tar 6 mån kontroll vid 5,5


Längden nu 68,5 cm och därmed dragit iväg till 75 percentilen

Vikten 7,6 kg så mer än dubblat födelsevikten

Pappa och Oliver på BJU

Mamma och Oliver utanför BJU

Lördagen startar med Pilates, för oss båda då Ayi kan vara barnvakt. Första gången på ett år för Jean och första gången på 6 veckor för mig. Kändes helt klart i kroppen efteråt.
Till lunch blir det återbesök på Kiosk bredvid Alameda, ett säkert och snabbt kort. Därefter snabbt vidare till hårfrisören i bottenvåningen på Rogers hus. Kalas att vi båda kan klippa oss samtidigt och priserna är fortsatt strålande (138 RMB för dam och 88 RMB för herr).
Till middag blir det favoritkorean i Lido; ài jiāng shān. Noterar att de numera har en egen website som ser rätt bra ut.
Mitten på juli är som bekant semestertider men vi får med oss Nils, Monika, Gustaf, Anders K (nyinflyttad i Peking), Fred och hans flickvän Michelle.

fredag, juli 17, 2009

Tillbaka till Jing


Högt över molnen, på väg mot Peking med ANA

Oliver hänger lite coolt i sin egna barnkorg

Härligt japanskt med tydliga instruktioner för hur du ska förbereda din måltid

Äggen är naturligtvis individuellt förpackade

Oliver har börjat uppskatta riskakor (som smälter i munnen när
de blandas med saliv och ger lite tuggmotstånd för tänderna).


Denna helg är långhelg i Japan då man firar Marine Day på måndag. Vi utnyttjar tillfället för ett återbesök i Beijing. Vi tar kvällsflighten med ANA och efter en bekväm flight landar vi ner i gamla hemstaden just efter att ett rejält skyfall har dragit förbi och rensat luften, perfekt!
På flygplatsen möter vår chaufför Wu Gang upp och tar hand om oss under hela perioden, perfekt igen att åter ha sin privatchaufför.

torsdag, juli 16, 2009

Oväntad händelse under lunchen


Bron med den smala passagen till vänster där mannen har hoppat


Efter 15 min har 2 räddningsbåtar och en vattenskoter anlänt


Räddningsdykledaren ger instruktioner

Vi kan räkna till 5 brandbilar, en ambulans, 2 polisbåtar
och som pricken över i, en helikopter på plats
(fortfarande dock ingen tendens att gå ner i vattnet)


Räddningsdykarna redo att hoppa i och stegen på plats för klivet på 1,5 m

En av varianterna på lunch är att köpa Taco Rice från en av de små minivans som parkerar på gatan utanför kontoret och sedan gå ytterligare ett kvarter så man kommer ner till vattnet (en kanal) och kan få lite frisk luft under lunchen.
Det var dagens planerade lunch men när vi kommer ner till kanalen så visar det sig var en hel del uppståndelse vid en av broarna.
En brandbil är på plats och sirener i bakgrunden indikerar att fler är på väg. Vi förstår inte riktigt om det är en övning eller vad som är på gång. Efter lite förfrågningar får vi reda på att ett vittne har sett en man hoppa över broräcket.
Under de närmaste 20 min så dras det igång en räddningsinsats som jag aldrig sett motsvarighet till i mitt liv.
Vi räknar på slutet till 2 brandbåtar, 1 vattenskoter, 2 polisbåtar, 5 brandbilar, 1 ambulans, 1 gäng poliser och till slut även en helikopter som cirklar över oss.
Att använda ordet rädddningsinsats är dock tveksamt. Med alla förberedelser så är det mer än 30 min efter att larmet har gått innan första dykaren är i vattnet.
Djupet i kanalen är kanske 3 m och så naturligtvis hittar man kroppen inom 5 min efter att man gått ner.
Den vinchas upp med finurlig bår och flyttas över till ambulanspersonalen som börjar upplivningsförsök.
Det hela passerar förbi framför vår bänk där vi äter vår matlåda.
Mannen är klädd i kostym och hans glasögon sitter fortfarande perfekt. Första självmordet är därmed delvis bevittnat och frågorna från gårdagens formulär börjar nu kännas mer aktuella.

Epilog: Efter att ha talat med kollegor visar det sig att räddningsinsatsen vid konstaterat självmord debiteras de efterlevande och kan bli mycket dyrt (lätt att inse efter vad vi bevittnat).
Det man kan fråga sig om det varit en olycka snarare än ett självmord är dock om det verkligen måste till all denna personal och struktur innan man gör en första insats?
Tidsfaktorn verkar tyvärr inte stå så högt i kurs.
Också intressant att se att de två vältränade killarna med snorkel, cyklop och vattenskoter inte fick gå ner utan fick vänta ytterligare 20 min på att dykarna var på plats.
Varför görs inga försök?

onsdag, juli 15, 2009

Japansk läkarundersökning, liknar inget annat


2x Mats, Matsumoto-san & Mats-san på kontoret, W-building.
Matsumoto är min närmaste kollega men kommer tyvärr att
lämna firman i slutet av juli för att istället satsa opå en karriär
kring hur CO2 problemen ska lösas


Idag var det dags för den årliga läkarkontrollen.Sjukförsäkring är på något vis delat ansvar mellan staten och arbetsgivaren. Vi är som bekant ägda av SONY till 50% så naturligtvis ligger sjukförsäkringen under dem.
Innan kontrollen ska du fylla i ett 4 sidors frågeformulär med frågor som får dig att minnas kinesisk körkortsteori. Återkommer med några exempel inom kort.

Själva undersökningen är annars enligt den princip du nu börjar bli van vid, stationsbaserad.
Lokalen är inte företagshälsovården utan ett helt vanligt konferensrum i SONY HQ som görs om till tillfällig mottagning. Det finns stationer för: Syn, hörsel, urinprov, blodprov, lungröntgen, längd/vikt, EKG och läkare. Vartannat år ingår även tandläkare. Vid varje station finns ett antal stolar och du ropas upp när det är dags (lite mönstringskänsla). Skönast är stationen med blodprovet. Efter att du har tagit det så ombedes du hålla ett kompress över nålsticket i 5 min. För att vara säkra på att så också sker så får du sitta framför ett bord med en stor klocka och räkna tiden. När 5 min passerat får du kliva fram och byta kompressen mot ett litet plåster. Mest exotisk station är lugnröntgen. Utrustningen från Canon och det är bokstavligen en lite kur modell mindre torrdass med blydörr som du får pressa dig in i.
Svaret på blodprov mm kommer inom en månad men på det som jag fick svar på direkt så verkade det OK. Hela äventyret tog en timma.

tisdag, juli 14, 2009

Dags för lokalt körkort, en myriad av små steg


Föga attraktiv byråkratbyggnad,
Samezu Driver's License Office, Shinagawa


Luckan där du startar är nummer 26
(så inses snabbt att det finns många stationer)


Vad du erbjuds få köra med konverterat svenskt körkort,
mao mer än vad B-behörighet ger hemma


Här är vi en bra bit på väg mot målet


Idag var det dags att hänga på låset vid Samezu Driver's License Office, 1-12-5 Higashi-oi, Shinagawa-ku. De öppnar 08.30 och är dit du behöver gå om du bor i Tokyo och vill kunna köra en bil/minibuss/pickup i Japan.
Visa ett svenskt körkort funkar inte. Visa sitt kinesiska funkar ännu sämre...
För att konvertera till japanskt körkort är det inte oväntat ett antal regler ;-)
Utgångspunkt är nationalitet på ditt körkort. Kommer du från ett land som anses ha lika bra utbildning som Japan så är det en relativt enkelt. Tumme upp för tex Sverige och tumme ner för US.
Första stopp blir då att besöka JAL (motsvarighet till Motormännen hemma) som kan översätta ditt körkort till japanska. Du måste åka till deras kontor, betala 3000 yen och vänta i 1h. När det är avklarat kan du besöka det körkortskontor du tillhör (baserat på var i Tokyo du bor).
Jag har tur att det ligger i Shinagawa och nära både hemmet och jobbet.

Väl på plats i en gammal betongkoloss från 70-talet så blir du hänvisad till att starta vid lucka 26 på våning 2.
Steg 1 blir att fylla att man verkligen bor i Tokyo och sitta ner och vänta. Efter 5 min blir du uppropad och processen kan börja.
Steg 2. Tjänstemannen samlar på sig ditt pass, ditt lokala uppehållstillstånd, ditt svenska körkort, översättningen av körkortet från JAL och ett intyg som visar att du har bott i Sverige i minst 3 månader efter att du tagit körkortet. Tog mitt körkort för 21 år sedan så känns lite främmande med utdrag från Skatteverket (Swedish Tax Authority) får tummen upp.
Nu är det dags att vänta igen.
Steg 3 är att de har gått igenom alla handlingar och du kan påbörja vandringen runt i huset. Första stopp blir fotoautomat på våning 1. Körkortsansökan kräver nämligen annan storlek (läs mindre) på fotot som används i din ansökan. Inte oväntat finns det dock en fotoautomat som kan ta bilderna åt dig för 700 yen. Efter fotot tagit så får du klippa ut det i fin stansmaskin så det ser prydligt ut.
Steg 4. Nu är det dags att rusa över till rummet där du gör en synkontroll (skärpa och färger). Efter att få OK stämpel här bör det iväg till nästa våning för betalning. Priset är 4500 yen och som kvitto får du typ frimärken med det beloppet klistrat på din ansökan.
Steg 5. Du är åter vid startluckan med ifyllt papper. Inspektion sker. Allt är OK och eftersom du har svenskt körkort så slipper du göra praktiskt körprov.
Steg 6. Dags att mata in två PIN-koder i en maskin som spottar ut dem på en liten lapp. Därefter vänta.
Steg 7. Du blir uppropad och dags att skriva under att du inte brutit mot trafikregler förr och ska vara laglydig. Texten finns även översatt till svenska (imponerande). Efter kryss på rätt ställe får du tillbaka pass, körkort och uppehållstillstånd och uppmanad att ta den kompletta blanketten och din PIN-lapp och gå ner en trappa till körkortsfoto-rummet.
Steg 8. Dags att att ta fotot som ska vara på ditt körkort. Det kodas på något sätt ihop med din PIN-lapp som läsas av i samma maskin. Du blir av med hela ansökan här också och får kvar en liten remsa med ett körkortsnummer på. Du blir nu hänvisad att ge dig av till våning 3.
Steg 9. Sista steget visar sig vara ett stort väntrum där du får sitta och vänta till ditt nummer ropas upp. Körkortet tillverkas nämligen på plats medan du väntar.
Steg 10. Ditt nummer ropas upp och du kan hämta upp kortet.

Hela processen på Samezu tog 1,5h men då var det i princip ingen kö någonstans.

Lite imponerande men känns som det borde gå att förenkla. I vilket fall kan jag gå därifrån med körkort i handen. Det visar sig gälla drygt två år och färgkoden är grön. Du klättar sedan i färger precis som typ judo-bälten så länge du kör prickfritt.

söndag, juli 12, 2009

Trädäcket klart!


Dag två börjar med att lägga förbereda för ytterligare reglar


Tråkigt grävjobb och tvätta grus


Färdigt resultat. Bara sista snittet kvar med cirkelsågen

Vy från andra sidan, ca 10 kvadratmeter terass på plats


Jean inspekterar resultatet och ger tummen upp


Det fina vädret håller i sig så upp bara att dra igång direkt på morgonen. Tråkiga rörgenomgångar tar en del tid och som alltid när det gäller att göra slut på allt material så saknas det en bit reglar så får improvisera och använda däckvirket för att skarva i med. Allt material kommer till användning och däcket känns mycket stabilt.
Sista touchen blir att kapa till kanten på den avslutande delen. Cirkelsåg är ännu en gång guld värd. En liten bonus visar sig vara att delar av däcket kommer i jämnhöjd med luftkonditioneringsaggregaten. Så när de är igång så blåser de varmluft som borde hjälpa till att hålla det torrt.
Förhoppningsvis uppskattar hyresvärden också resultatet så vi kan sälja tillbaka däcket till honom när kontraktet går ut...
Nästa steg är inklädning av den gamla sunkiga trappan får vänta till efter semestern. Då ska även moskito-dödaren installeras som Jean beställt från Amazon, US.

lördag, juli 11, 2009

Dags att bygga trädäck


Utgångspunkt, virket levererat och redo att flyttas till baksidan

Gården på baksidan med staket mot grannarna. Trappan leder in till köksdörren


Vy från andra hållet. Utdömt som fuktigt myggnäste av Jean

Grunden lagd. Använder 90x90 mm reglar direkt på mark
(tvättat grus respektive några kvarlämnande gråsuggor)


Färdigt resultat dag 1, klart lyft!
Cirkelsåg och skruvdragare är guld värda


Vi är slutet av regnperioden (ska officiellt upphöra den 15 juli) men verkar som den slutade redan i början av denna vecka. Med andra ord tacksamt väder för att ge sig på förbättringsprojektet på baksidan av huset, bygga trädäck. Materialet införskaffades förra helgen och levererades igår direkt till dörren (killen som körde lastbilen vågade inte bryta mot enkelriktat och fick handbära allt 3 kvarter från den stora gatan).
Principen jag valt är en flytande lösning då det inte är någon risk för frost här. Det lilla grus som fanns återanvänds och används för att väga av reglarna som är tryckimpregnerat 90x90 mm. På detta skruvar jag sedan däckvirke med dimension 140x38 mm. Så borde hålla några år även i fuktiga Tokyo.
Efter första arbetsdagen har vi nått fram till slutet på trappan, i morgon fortsätter vid med den den lite tråkiga passagen med alla rörgenomgångar.