Hobart välkomnar med 38,3 grader, varm avslutning på året

Redo för årets sista två hike-utflykter. Oliver med ny hatt

The Hazards, Freycinet National Park

Wineglass bay, Freycinet National Park

Peppermint Ridge Retreat, trevligt ställe att bo på

Skymningen börjar vid 20.15, vy mot öster från vår stuga

Efter frukost är det dags för att besöka närliggande Freycinet National Park som har ett flertal fina vandringsvägar. Först tar vi en tur vid fyren som ger strålande utsikt över The Hazards (bergskedja i granit som går ända ut i vattnet) och avslutar sedan med en hike upp till utkikspunkten över Wineglass Bay.
Idag är det rejält varmt och när vi närmar oss Hobart meddelas det på radion att temperaturen har passerat 38 grader. Vem kunde tro att det att det kunde bli så varmt på 43,1 grader syd från ekvatorn.
Dagens etappmål är lilla samhället Woodbridge (annars på denna blogg mest känd som vinmärke från Kalifornien) som ligger 30 min söder om Hobart. Här är vi inbokade på det charmiga stället Pepparmint Ridge Retreat som består av en byggnad med två lägenheter. Inte så stort me andra ord men vilket läge och vilken känsla för detaljer. Rejäl BBQ på egna terassen, platt-TV med kalasfin bild (så man kan följa TV-sändningen från nedräkningen i Sydney), trevliga böcker och magasin, kylskåp fullmatad med allt som behövs för frukosten, tvättstuga, bubbelbad, Espressomaskin, rejäl öppen spis (inte så aktuell för oss), mm.
Kort och ett utmärkt ställe för att fira in det nya decenniet. Naturen ger oss sitt eget fyrverkeri i form av ett rejält värmeåskväder med blixtar i alla väderstreck från kl 21.30 och en timme framåt.
Sydney har en tjuvstart av fyrverkeriet vid 21.00 och vi undrar hur det ska fungera då det fortfarande är rätt ljust här vid denna tid men inser snabbt att Sydney ligger rejält mycket längre norrut...
Gott Nytt År från Tasmanien och första nyårshälsningen från södra halvklotet!

9 mile beach (14,5 km sandstrand)

Mäktig sandstrand i rakt söderläge väntar

Andra gången Oliver provar sandstrand.
Dags för ny analys

Står bra, gå utan stöd är nästa projekt

Man blir hungrig av att prova sandstrand. Nyinförskaffade
våtdräkten passar bra vid halsen och får godkänt

Ljusa sommarkvällar gör att det fortfarande finns mycket kvar av dagen även vid kl 17.00 på eftermiddagen. Och efter att ha varit instängda i bilen under eftermiddagen så lockar stranden och havet. Att få närmare 15 km prima sandstrand helt för sig själv är inte varje dag och vi njuter i stora drag. Oliver uppskattar våtdräkten som ger både solskydd och värmer gott i det inte alltför varma vattnet.

Vandring i urskog (Cradle Mountatin), sedan till havet

Rejäla portioner i Australien

Efterrätt för en person. Räckte till en hel familj i vårt fall

Mysig miljö i stockstugan, Lemonthyme

Julpyntet hänger kvar vid öppna spisen

Dessa små pungdjur (Pademelon) som verkar var släkt
med kängrur kom fram för att äta i skymningen

Dags för en hike i urskogen. Storstugan med restaurang i bakgrunden

Liten ödla på vakt i denna trädspricka

Magnifika träd kunde beskådas

Karta för närområdet kring Lemonthyme Lodge. Vi gjorde Big Tree Loop

Vår hyrbil i Tasmanien, Nissan X-trail 4WD

Delar av resan längs Olivers väg (passande namn)

Glada miner när vi äntligen kan kliva ur bilen vid rummet i Swansea

Gårdagen avslutandes med kalasmiddag i storstugan på Lemonthyme Lodge. Lite kul att få se pungdjuren, pademelon, som verkar vara en korsning av en större råtta och en kängru komma fram och äta på kvällen.
Efter en rejäl frukost är vi redo att ge oss ut på en liten vandring i urskogen. Lemonthyme ligger strax innan entrén till nationalparken Cradle Mountain. Trevlig vandring på välsnitslad led bland 100m höga träd, gigantiska ormbunksträd och tät skog av smalt tättväxande trädslag som kändes som Tasmaniens svar på bambu.
Eftermiddagen tillbringas i huvudsak i bilen då korsar ön för att äntligen nå havet vid orten Swansea vid nordvästra delen av Great Oyster Bay. Här bor vi på Swansea Ocean Villas som är enkelt men helt OK. Swansea är en mycket liten stad trots att den är tredje äldsta staden i landet efter Hobart & Sydney. Lokalt deli erbjuder goda färska ostron till priser du inte finner någon annanstans.

Från lavendelfält till urskogar

Mitt i gigantiskt lavendelfält i strålande solsken

Lavendel i blom, uppskattas även av bin

Lavendel nästa redo för skörd (skördesäsong från mitten av januari)

Oliver testar lavendelglass, smakar och svalkar gott

Böljande landskap, Tasmaninen

Oliver i bilbarnstolen som han tur var gillade. Trippmätaren
slutar på 120 mil när det är dags att lämna tillbaka hyrbilen

Timmerstuga vid Lemonthyme Lodge

Högt i tak

Utsikt från verandan, rejäla ormbukar

Mornington Peninsula och vidare mot Tasmanien

Färjeläget i Queenscliff

Färjan till Tasmaninen med Mornington-halvön i
bakgrunden (vi tog dock flyget)

Stora containerfartyg på väg in till Melbourne och ettriga
vattenskoteråkare som "leker" på svallvågorna från färjan

Oliver njuter av stor härlig gräsmatta vid vingården

Vacker vy över del av vingården Montalto

Solglasögon har blivit väldig populära att leka med

Förgätmigej i vacker blom

Efter en natt i Geelong (inget stad som kommer att lämna ett bestående minne) ger vi oss av mot Queenscliff som är utgångspunkt för färjan över Porth Philip Bay till Sorrento på Mornington-halvön. Lite Kystveien-känsla (norr om Köpenhamn) till en början men så fort du ger dig in mot mitten av halvön öppnar sig vackra böljande landskap och en stort ubud av vingårdar. Vi stannar vid Montalto som visar sig ha en (alltför) populär restaurang i glaslåda men också en trevlig utomhusdel där vi njuter av lokala oliver, gott bröd och en mycket god pizza med ost. Runt restaurangen som ligger mitt bland raderna av vinrankor finns gott om intressanta skulptur längs ett promenadväg. Oliver uppskattar den stora gräsmattan (obefintligt med gräs vid vårt hus i Tokyo).
Fulla av ny energi sätter vi oss i bilen och åker tillbaka mot Melbourne och flygplatsen. Vi har kvällsflyget till Launceton i norra Tasmanien att passa.
Så fort man kommer ut från flygplats-terminalen känner man att luften är helt annorlunda mot Melbourne. Känns som bra svensk sommarkväll och fortfarande skymning vid 21.30 bidrar till upplevelsen. Denna gång har Europcar lyckats ge oss den 4WD vi förbokat och vi styr in mot stan för övernattning på Backpacker(!)-ställe.
Funkar bra men nog inte så ofta det bor små barn här så Oliver och mamma får sova i sängen medan pappa får madrass på golvet.
Det stora "restaurang-köket" och gott om rejäla tvättmaskiner & torktumlare uppskattas dock!

Cape Otway med fin blick på havet och Koalor

Cape Otway fyrtorn står majestätiskt längst ut på udden,
var i drift fram till 1994 och därmed den längst bemannade
fyren i Australien (förutom Tasmanien)

Utsikt från toppen av fyrtornet, huset uppe till vänster
är morse/telgraf-stationen från 1859

Premiär för Sherpani (bärstolen) på södra halvklotet

Nästan hela udden är nationalpark och gott om Koalor i träden
Koala-tittarpaus längs vägen, varmt och skönt

En del av fyrbyggnaderna är nu kafé med härlig utsikt
(samt välbehövligt skydd från ettriga flugor)

Efter en frukost som ingick i priset men där sniket nog allt utom yoghurt, juice och rostbröd kostade extra (inte vad man förväntar sig om man hyr en "villa") ger vi oss åter ut på Great Ocean Road västerut. Nästa stopp är Cape Otway en vacker udde som är den mest södra punkten av Australien längs Great Ocean Road. En smal väg ringlar sig igenom en skog av
Eukaplytus-träd (som ger ifrån sig härlig doft) ner till udden. I träden går det enkelt att hitta Koalor som alltid är värda ett foto-stopp.
Väl vid parkeringen möts vi av fluginvasion. Som tur vad så bits de inte men de är irriterade många så vi tar snabbt på oss bär-stolen och ger oss ner mot udden där en lagom bris ger svalka och frihet från de flesta flugorna.
Fin utsikt mot havet och även om det känns som det finns inget mellan här och Antarktis så finns det faktiskt en ö i horisonten vilket är anledningen till att telegrafstationen byggdes här i mitten av 1850-talet. Tasmanien behövde kopplas upp mot resten av världen och det gällde att hitta kortast möjliga sträcka för sjökablen.
Efter en fika bär det av tillbaka längs Great Ocean Road hela vägen till Torquay och vidare till Geelong för inkvartering.

Great Ocean Road, trevlig upplevelse

Vy från Great Ocean Road innan Apollo Bay

Beskrivning av delsträcka. Den byggdes för att ge sysselsättning
åt hemvändande soldater från första världskriget

Lunch i charmiga kuststaden Lorne

Vy från vårt rum, Chris's Beacon Point Villas strax innan Apollo Bay

Exempel på villa. Rätt enkla men bra läge

Alla platser (utom ett) har barnsäng av denna modell, smidigt

Vy från Chris Restaurang som ligger i direkt anslutning.
Inte den snabbaste servicen men god mat och bra läge

Skymning med Apollo Bay synligt i bakgrunden

Efter att ha tagit spårvagnen in till stan (ryggraden i Melbournes kollektivtrafik är spårvagnar) hittar vi Europcar-kontoret. Den förbokade 4WD bilen har ersatts med en VW Jetta! Vi lyckas dock in bagaget även i denna och kan pruta bort drygt 100 AUD så blir till slut rätt OK.
Vi tar motorvägen ut genom stan och strax förbi Geelong, där vi viker av mot kusten och Angel Sea för att börja följa Great Ocean Road. Trafiken flyter förvånasvärt lätt med tanke på att detta är första semesterhelgen för många lokalbor. Efter en lunch i Lorne där vi även hittar bra bokhandel för barnböcker och en våtdräkt till Oliver så kör vi vidare mot Apollo Bay. Efter en kort tur genom stan (rätt liten) så ger vi oss in bland kullarna bakom och efter 3 km har vi nått Chris's Beacon Point Restaurant & Villas.
Utsikten är det inget fel på och även om rummet är rätt enkelt så ger generöst badrum med tvättmaskin plus i kanten. Middag på närliggande restaurangen gör att man slipper med bilåkningen denna dag. Bra start på semestern!