En liten berättelse om 4 år i Peking och hur vardagen på plats kan gestalta sig. Samt en sväng till Tokyo, en sommar i Europa & Nordamerika, ett längre äventyr i Singapore och en flytt till Kalifornien.
måndag, mars 14, 2011
Tokyo vaknar upp till en ny vardag
Vagnarna för transport av dagisbarn står redo utanför ytterdörren
Ytterdörren normalt alltid låst med passerkort för föräldrar
är nu helt olåst i enlighet med förberedelser för utrymming
Barnens jackor hänger numera omedelbart innaför hallen.
Notera också de tomma skohyllorna
Nödproviant för barn och dagisfröknar direkt tillgängligt
Direkt innanför dörren till höger är fröknarnas skor
Direkt innaför till dörren är numera barnens skor
En ny arbetsvecka börjar i Tokyo, Japan och jag och Oliver tar bussen till dagis. Väl där märker vi direkt två saker. Nummer ett är att dagis ställt om sig för snabb utrymming. Som bilderna ovan visar har man organiserat sig så att värdefulla minuter kan sparas.
Nummer två är det är max hälften av barnen där.
Myndigheterna har gått ut och meddelat att folk om möjligt ska stanna hemma då kollektivtrafiken är starkt reducerad och rullande strömavbrott (aldrig hänt i Japan sedan andra världskriget) startar i olika stadsdelar/förorter till Tokyo.
Efter att ha släppt av Oliver tar det minst dubbla tiden mot normalt att ta sig till jobbet. då tunnelbanor och pendeltåg som sagt går med begränsad turtäthet.
Väl på jobb kan konstateras att inte ens hälften av anställda och konsulter har kunna ta sig in.
Under förmiddag kommer också informationen att byggnaden runt reaktor nummer 3 vid kärnkraftverket i Fukushima nu har exploderat.
Under dagen kommer det ett flertal mindre efterskalv som skapar lite gungning i huset men inget som går att jämföra med fredagens skalv och efterskalv.
Vid 14.30 meddelas över högtalarsystemet att alla ska gå hem senast kl 17.00 (normalt har vi information på onsdagar att det är "none overtime working day, please leave the office by 19.00" så en kraftig omställning).
Budskapet från HR visar sig vara klokt då de få tåg som går är överfulla redan vid 17.15 (skulle aldrig normalt hända i Tokyo).
För många väntar också en promenad hem i nedsläckta kvarter, igen något helt nytt och obekant för flertalet av mina medresenärer.
För egen del visar det sig att just vårt kvarter inte kommer att omfattas av dessa rullande strömavbrott vilket känns otroligt skönt.
Så kan en minst sagt annorlunda dag summeras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar