Jixi-huset, blev palatset där sista kejsaren bodde
(tidigare huvudkontor för ett saltföretag)

Japanerna byggde ett nytt mer ståtligt palats åt honom,
Tongde-huset, som byggdes mellan 1936-1938

En av balsalarna konverterades till två personers biograf
(och användes tydligen ibland även som motionshall för att spela badminton)

Den japanska parken är en av de stora behållningarna

Svart bil med V8 tillverkad i Detroit var det som gällde (även på den tiden)

Qing-dynastin, Kinas sista på parad stammade från Manchuriet

Som ofta när historien innehåller något som inte kommunist-
partiet gillar så blir texten genast mycket tydlig i sitt budskap

Kommunistversionen till varför Puyi inte var bra

Google Earth över kejsarens palats i Changchun,
notera den privata hästkapplöpnings-banan

Perspektiv-bild över helgen utflykt inklusive Vasalopps-spåret

Innan det var dags att åter flyga ner till Peking fanns det möjlighet att göra en snabb utflykt till Changchuns kanske största turistattraktion, Sista Kejsarens Palats. För er som sett filmen eller läst på så vet ni att den sista ätten som var kejsare i Kina kom från Manchuriet som omfattade provinserna i Nordöst. Innan de lyckades ta makten och flytta ner till Peking så hade de sedan länge ett palats i Shenyang.
Den siste Kejsaren, Puyi, kunde intitalt efter revolutionen 1911 leva kvar i sitt palats i förbjudna staden utan någon makt. Men som de så fint beskrivs ovan "he gradually adopted stubborn feudal ideas and an arrogant ruling style".
I klarspråk var hans tid ute och Puyi flydde först till Tianjin (kuststad som kan kallas Pekings hamn) men fick senare beskydd av japanerna för att flytta upp till Changchun där han åter fick bli Kejsare över "Puppet Manchurian State" en titel som japanerna tilldelade och de avsatte kontorslokaler till ett nytt palats.
Under årens lopp så byggdes det nya byggnader, fina parker och mot slutet även skyddsrum för Piyu så väl som en av japanerna avgudad staty som fått sitt eget tempel i parken.

Slutsats, värt ett par timmar om man råkar passera Changchun men inget att fokusera på.

Vasaloppet i Kina, lite annorlunda

Burr, drygt 20 grader på morgonen vid starten

Kinesiska landslaget tycker också att det är kallt och
försöker värma sig i omklädningstälten

Monika & Nils, redo vid starten. Notera de utkommenderade
soldaterna som utgör 95% av publiken

Redo att ge sig ut i spåret

Starten, notera den inte alltför stora elitklassen och
hur nära du själv får starta bakom den...

Eliten ute i spåret efter att ha gjort 30 km

Liten stuga i snö, exempel på skulptur vid starten

Lite större skulptur, Jingyuetan, utanför Changchun

En liten krock mellan vår buss och en lokaltillverkad VW

I mål med medalj efter att ha gjort ett av tre varv

Vasaloppet Bar, inte en besökare inom synhåll

Tidig morgon med frukost på hotellet och sedan buss vid 07.30 till skidområdet som ligger sydöst om staden i parken, Jingyuetan.
Som sig bör när man har stöd av borgmästaren så går färden med poliseskort och i de flesta av korsningarna står även poliser utplacerade för att stoppa trafiken.
Väl framme i parken är det en kort promenad ner till startområdet. Andas in igenom näsan och känner direkt hur det fryser till, det är med andra ord rejält kallt. Någon hävdar att bussens termometer visat -20 grader och jag har ingen anledning att tvivla.
Får tag på Anders Eek som fixar fram ett par proffsvallade fischer-skidor som visar sig funka fint efter en liten provtur.
Sedan in igen i omklädningstältet för att värma sig lite framför oljefaten med träkolsbriketter innan det är dags för start. Inför starten så har borgmästaren fixat fram rejält med utkommenderade militärer som åskådare och 1000 studenter som ser till att startledet inte ser för tomt ut.
Starten inkluderar att släppa iväg ballonger såväl som att släppa ut ett 100-tal duvor (klassika kinesiska fest-trick).
Det börjar precis som i vanliga Vasaloppet med en backe där det blir lite kö men snabbt är startfältet rejält utdragit och ingen kökänsla (de 1000 studenterna verkar ha lyfts av spåren efter första kilometern). Glidet är riktigt skapligt trots konstsnön men ändå drygt att staka runt 2 km på den frusna sjön som givit namn till parken, Jingyuetan. Inför stora stigningen som tar dig till toppen på slalombacken märks att inget av fästvallan finns kvar efter drygt 8 km och det börjar bli rejält jobbigt att saxa...
Så efter att ha gjort ett varv på ca 1h och 40 min känns det lagom. Bidragande orsak är också att Anders behöver få tillbaka skidor och stavar till kl 12.00 så i vilket fall omöjligt att köra klart. Noterar dock när resultatlistan kommer ut att min tid för första varvet hade placerat mig på topp 15.
Nils kör däremot klart och kommer i mål efter drygt 5h. Tyvärr schabblar de inte alltför rutinerade arrangörerna bort hans tid så han rapporteras också som DNF (Did Not Finish). Kollar man listan hittar man DNS (Did Not Start) på mer än hälften i 16,7 km loppet.
Vasaloppet 50 km inkluderar under 30 deltagare som går i mål och under 50 på startlistan.
Man får känslan av att det är inte självklart att det här loppet som pågått sedan 2003 kommer att finnas kvar i alltför många år...

På väg till Changchun

Vädret kl 09.20 1 jan. Starten är imorgon 09.30
så ser ut att bli kallt vid starten

Att muren kan ses från rymden är en myt men
från ett flygplan är det inga problem

Typisk mottagande vid en inrikes kinesisk flygplats. Alla vill
stå så nära som möjligt .I bakgrunden syns en Vasaloppet-skylt

Eva läser engelska på universitet och är en av de frivilliga
som staden har kallat in. Bussen visar sig inte kunna köra
fortare än 35 km/h så vi blir en lång pratstund

Changchungs borgmästare håller en välkomstbankett

Nyåret firades på restaurang SALT i Beijing med vänner.
Idag dags att sätta sig på planet till Changchun. Ser ut som det kommer att bli soligt men kallt. Tur att det finns varm blåbärsoppa!
Väl framme i Changchun ser vi oväntat lite snö trots att det enligt uppgift snöat dagen innan. Det är uppenbart att loppet kommer att avgöras på konstsnö.
Efter en only in China resa in till stan (Minivan först trasig, sedan efter 20 min reparerad, när vi väl sätter oss i den så kan den köra max 35 km/h och därmed inte på motorvägen, efter 20 min så möter en tom storbuss som vi får flytta över till för att avsluta resan) anländer vi till stans antagligen bästa hotell, Shangri-la.
Nils & Monika letar rätt på vallarummet på plan 12 för att fixa till deras skidor.
Vid strax efter 18 är det dags för borgmästarens bankett som är i klassisk stil. Dongbei-maten är rik på vete så passar utmärkt att fokusera på nudlar och dumplings bland det som erbjuds vid de olika stationerna.

Epilog

Hotellet i parken. Klara 80-tals vibbar. Ordet international
indikerar att det var ett hotell där västerlänningar fick bo under
perioden med dubbla valutor då enbart ett fåtal ställen var
tillgängliga att bo på. Deng Xiaoping ska ha bott här 2003
meddelas stolt i broschyren på rummet.

Imponerande att se Rhododendron växa på 1789 m höjd

Väsentlig uppgradering av fordon för hemresan

God och billigt Koreansk mat i Yanji

Helgens tur sett från Google Earth, totalt 810 km på land
varav 99% i olika fordon...

En glad överraskning väntar vid norra porten. Bilen tillbaka till Yanji har blivit kraftigt uppgraderad. Fortfarande lika svårt att fiska fram bältena i baksätet (ingen Kines använder normalt det) men ett otroligt komfortlyft. Däcken ser också klart bättre ut vilket känns tryggt inför de stundande 25 milen i ösregn. Men tiden rullar på rätt fort med ett gäng P1 Sommar program att koppla av till.
Vi avslutar med koreansk middag i Yanji innan det blir sista kvällsplanet hem till ett Peking med absolut klarblå himmel. September har börjat bra!

Changbaishan etapp 2

Roger på promenad genom björkskogen mot fallet

Utsikt ner över dalen (norrut), vårt hotell bakgrunden med grönt tak

Vattenfallet som avleder vattnet från kratersjön, imponerande fallhöjd på 68m

Stativet var med så blev en inspirationsbild

Område med varma källor, temperaturen mellan
62-82 grader när den bubblar upp

Väcks av reception som meddelar att hotellfrukost slutar man att servera kl o8.00 på en söndag och nu är kl 08.00 så ni bör komma ner om ni önskar äta något. Hårda bud med andra ord på detta turisthotell.
Igår var varmvattnet avstängt och tydligen verkar reparationen att ta tid för fungerar fortfarande inte idag på morgonen. Detta var i och för sig ganska förväntat så vi hade provat de varma källorna igår innan vi gick och la oss, vilket visade sig vara ett klokt val.

Efter frukost bär det av 2,5 km upp längs dalgången till vattenfallet som är avrinningen från Tian Shi. Strax innan vattenfallet finns ett område med termisk aktivitet och den klassiska sticka doften av svavel gör sig påmind. Detta är källan till vattnet som vi bade i under gårdagen som forslas ner i pipeline via tyngdlagen.
Tyvärr ligger molnen som ett lock idag och regnet hänger i luften så ingen direkt utsikt därför gör det inte så mycket att trappen upp ovanför vattenfallet är avstängd.
Efter en hotellkaffe som kostar osannolika 40 RMB koppen och inte smakar bättre än en Gevalia hemma så är det dags att kalla på chauffören för att köra oss drygt 4h timmar tillbaka till Yanji.

Lång resväg...

Upphämtning vid 06.30 i en väldigt liten bil. Jämför men VW Jetta till vänster.
Det skulle senare visa sig finnas en förklaring

Landskapet utanför Yanji, böljande risfält, lite lätt
kuperat och lite morgondimma som ligger kvar

Rök- och däckbytespaus för chauffören längs vägen. Notera mängden
ved och skorstenar. Rejäl vinter i dessa trakter.

Kruxet visade sig vara 50 km grusväg under byggnad

Titt som tvätt blir det tvärstopp och skumig omväg
kring handbyggda vägtrummor

Sista biten, 20 km spikrak enkelfilig betongväg med
svensk lövskogskänsla som inramning

Delmålet, västra porten till Changbaishan, på 989 m.

Upp i ottan och knata ner till receptionen för att få tillbaka de 200 RMB jag fick deponera igår kväll. En försynt herre dyker upp med en A4 där det står Mats Lundgren skrivit så ett gott tecken. Ett mindre gott tecken blir upptäckten av fordonet för oss. En typ kinesisk krympt Nissan Micra. Roger försöker trockla sig in i passagerarstolen utan framgång och vår chaufför menar på att det nog är baksätet som gäller för oss.
Där får vi plats (liten hundkoje-känsla med knäna högt samtidigt som du sitter lågt) och efter några minuters letande hittar vi även fästena för säkerhetsbältena.
Dessa är som regel alltid gömda under dynorna då ingen använder normalt bilbälte i baksätet i Kina (ingen lag på det).
När vi drar fram bältena får både Roger och undertecknad en rejält lager med brunt finfördelat damm på våra T-shirts i en tjusig diagonal rand. Det är uppenbart att de aldrig har använts...

Nåväl färden fortsätter utan problem i böljande odlingslandskap med solrosor och ris som de främsta grödorna. Efter ett par timmar blir det paus i en by för att byta höger bak som verkar läcka luft. I nästa stad finns det naturligvis en däcksverkstad öppen som lagar däcket och vi är nu redo för sista biten. Det visar sig att drygt 50 km av vägen mellan norra och västra parkens entré är under konstant konstruktion. Det har enligt säkra källor byggts på denna väg under 3 år och det kan konstateras att den är fortfarande långt från färdig, men kanske nästa år :-)

Längtar mig tillbaka till den Toyota Land Cruiser jag åkte i under förra sommarens expediton i trakterna av Tibet.

Efter 7h är vi dock framme vid dagens viktigaste delmål, västra porten till Changbaishan. Trippmätaren på GPS:en visar på 300km sedan hotellet i Yanji.

Tian shi på toppen av Changbaishan

Översiktskarta som visar att det är långt kvar till toppen från porten

Efter ca 15 min börjar den evigt vita bergskedjan bli synlig

Snart är trädgränsen passerad och vi fortsätter uppåt

Sista biten är det 1236 trappsteg, utsträckta över 900 m
för att nå sadelpunkten

Tian shi (Himmelska sjön) breder ut sig. En klassisk kratersjö
varav ca 1/3 ligger i Nordkorea. Kraterkanten på 2475 m enligt GPS

Efter att ha lämnat vår chaufför med bilen så blir det dags att lösa entré 100 RMB och obligatorisk bussbiljett 68 RMB och sedan kliva på en av bussarna som går i skytteltrafik mellan sevärdheterna i parken.
Efter drygt 30 km har vi tagit oss upp till 2199 m så ett skapligt lyft på 1200 m. Sista biten blir det som alltid i Kina trappsteg upp till toppen. Väl på plats breder en imponerande sjö ut sig (Tian shi). Den är 9,8 kvadratkilometer stor, vattenytan på 2194 m och ett medeldjup på 204 m. Vidare är den källan till Songhua, Tumen & Yalu-floderna.

Det går att se var utflödet i norr ligger men tyvärr går det inte att promenera dit eller ta en båt över sjön så det är en rejäl omfattning vänster som gäller och med andra samma eländiga grusväg tillbaka under ca 2h...
Men än finns tid att njuta av landskapet och dra i sig den friska luften. Något överraskande visar det finnas beväpnade PLA-soldater på kraterkanten. De ser inte ut att vilja vara med på bild och har pekfingret väldigt nära avtryckaren och bajonetter monterade på sina automatvapen. Uppenbart att det inte är läga att promenera vidare ner till sjön och känna på vattnet eller fortsätta österut längs kraterkanten...
Så turen vid sjön får härmed anses avslutad och vi fortsätter till en imponerande dalgång.

Från topp till dal (ravin)

En sista blick mot Nordkorea från kraterkanten innan det är dags att gå ner

Skog får dig att förflyttas till Sverige med frisk skogsdoft

Imponerande klippformationer har vittrat fram i denna ravin

En björk och en tall nära varandra blir i Kina naturligtvis något romantiskt

På väg mot nästa del, norra porten

Det visar sig att myndigheterna har satsat på sevärdheterna som du når från västra porten så på vägen tillbaka och efter att du har lämnat Tundra-bältet så öppnar sig en imponerande ravin. Den är enligt skyltarna, 70 km lång, 200 m bred och 100 m djup. Som alltid i turistparker i Kina så är det plankvägar som gäller. Otroligt bekvämt men lite annorlunda att vandra någon kilometer i skog som får dig att tro att du är i Sverige medan du liksom svävar fram ca en halvmeter över marken.
Ravinen och framförallt sidorna med klippformationerna som har lämnats kvar är mycket vackra. Inte sett något liknande sedan jag var i Xinjiang-provinsen och gränsen mot Kazakhstan.
På ett ställe längs plankvägen hittar du ett gäng med kärlekshänglås och röda band. Det visar sig vara en björk och en tall som delar samma bas och naturligtvis görs tolkningen att de har förälskat sig i varandra...
Tiden i denna del av parken är över och nu är det 2,5h i bil igen för att ta sig till norra Entré och därefter bli körd in till hotellet som ligger inne i parken.