Hakkejima Sea Paradise - återbesök

Oliver testar kameran inför besöket på Sea Paradise

Våra följeslagare för dagen, familjen Shun med deras
son Zen som gick i samma dagis som Oliver

Sista biten åker man "Sky train" vilket ger bra utsikt över alla fiskebåtar
och vid lågvatten de som letar efter musslor


En av de två valhajarna matas innan säl & delfin-showen startar

Efter shownen kan man komma rätt nära valhajarna och deras mycket stora mun

Lunch-paus med möjlighet att grädda våfflor. Supertydlig instruktion och
en timer är inkluderad för att säkra att alla gräddar dem i exakt 4 min...

Ruskigt kallt att gå runt i konstgjorda revet så vi nöjde oss
med att köpa varsitt titt-cyklop åt grabbarna

I "nudda och känna"-poolen räcker det med att sträcka ner handen och
Oliver passade på att kika närmare på olika sjöstjärnor

Oliver redo att lägga tillbaka sjöstjärnan

Det finns även en separat delfinarium-hus komplett med tunnel där man enkelt kan se dem

Gigantisk fisk som kallas Ocean sunfish

Så ni får en känsla för storleken

Grabbarna har nyligen sett Pixar-filmen Nemo så pelikaner
var också intressanta att kika närmare på

Möjlighet att åka på Thomas the Train precis som i maj utnyttjades

För Theo var det första gången att åka tåget

Köra Shinkansen som lokförare var kul även utan att
man stoppade i några slantar i maskinen

Det finns även många nöjesparks-attraktioner
inklusive det högsta fritt fall (107m) jag har sett

Lördagen har reserverats till återbesök vid Hakkejima Sea Paradise som ligger en bit söder om Yokohama. Vi åker dit tillsammans med familjen Shun som möter upp vid Shinagawa station. Som tur var finns det några expresståg som bara har 4 stopp istället för 40. Sista biten är det "automatiskt sky train" som tar dig hela vägen ut till udden där parken ligger.
Den är mäktigt stor och vi besökte den senast i maj förra året men är väl värd ett återbesök. Olivers favorit är inte oväntat valhaj (Whale Shark) som är världens största haj. De simmar i den mycket stora uppvisningstanken och har inte sett någon park ännu som har så stor bassäng. Andra favoriter är det konstgjorda revet där man kan vandra runt själv och kika på vad som kryper omkring på botten och simmar i det grunda vattnet.
Som lätt kan inses är det en heldagsaktivitet att åka hit (tar också ca 1h varje väg att resa hit) och vi är alla rejält trötta men glada när vi är tillbaka på hotellet.

Sushi-stoppet

Torsdag erbjöd Sushi-lunch på vår favorit, Sanaka Sushi vid Omori-station

Oliver testar Sushils solglasögon

Fredag kväll var det middag på Sanaka Sushi och vi
fortsatte sedan till en liten whisky-bar

Trevor, gammal vän från tiden i Peking råkade vara i stan

Baren är typiskt "hål i väggen"-ställe. Service som alltid på topp

Kan direkt erkänna att det inte blivit mycket Sushi sedan vi lämnade Japan. Vi såg därför verkligen fram emot att äta det ett antal gånger under vår påsktripp. Det slutade med en lunch och en middag, båda på vår favorit, Sanaka Sushi, som ligger vid norra utgången av Omori-station på våning 4.
Var precis så gott som vi mindes så nu klarar vi oss ett tag till. Också kul att göra ett (åter)-besök på en hål i väggen bar.

Ueno Zoo återbesök

Redo att ta JR-line norrut mot Tokyo Station och sedan vidare till Uneo Zoo
Kort stopp vid Tokyo station som är nyrenoverad efter
flera år gömd bakom presseningar

Ueno Park med blommande körsbärträd i bakgrunden

Soligt och krispigt vårväder

Tydliga skylt direkt innaför entrén med information
kring när matning av olika djur sker

Karta över Ueno Zoo, som synes rätt stort område

Oliver och Theo mycket intresserade av pandor

Japansk organisation men en tydlig markering var kön
börjar för att se på pandor inklusive minut-estimat

Panda nummer 1 är vaken och äter sin favoritkost

Panda nummer 2 har ätit färdigt och väljer att vila upp sig

Gruppbild efter att ha kikat på pandorna

Redo för nästa äventyr i parken

Fåglarna ser ut att vara uppstoppade

Parken har bronsfigurer av elefanter, gorillor, mfl

Hokkaido-björnen är stor

Oliver mycket intresserad av saltvatten-krokodilen

Mot gångbron som leder ut till Lemurerna

Har man sätt filmen Madagaskar så har man koll på dessa (och det har Oliver)

Utsikt mot nya TV-tornet över sjön i parken

Nöjda och glada på väg tillbaka till tåget med var sitt favoritdjur

Idag är det långfredag. Inte mycket påskstämning i Japan men vad gör det när solen fortsätter att skina från blå himmel och vi har bokat in ett återbesök på Ueno Zoo. En extra bonus är att Uenoparken utanför Zoo är en av de bästa platserna i Tokyo för att njuta av blommande körsbärsträd. Vi såg naturligtvis pandorna (kort kö då en vardag) och sedan de vanliga favoriterna (fåglar, gorillor, elefanter, apor, gorillor, lejon, björnar, giraffer, sälar, mfl). Då det är kyliga vårdagar, särskilt när vinden ligger på, så är flera av djuren i deras vinterlokaler inomhus (giraffer, flodhästar, noshörningar).
Vi tar även en sväng förbi barnens zoo där det är som att besöka en bondgård i Sverige med möjlighet att klappa får, hästar, kossor, kycklingar, höns, ankor, grisar mm.

Mot Tokyo - SQ634

Tomt i Krisflyer/Guld-loungen på en onsdag eftermiddag

Redo att gå ombord på SQ634 men först kika lite på allt
annat som rör sig runt ett flygplan

SQ har speciella barn-hörlurar men för att sitta bra på
Oliver brukar vi låna en blöja av Theo

Theo kan fortfarande använda bassinet (SQ har 14 kg gräns på sina 777-plan)
även om han börjar bli lite lång för att kunna ligga bekvämt
(men alternativet är att bli hållen i famnen)

777 har 3+3+3 kombination i Economy vilket ger möjlighet att få egen
rad för oss fyra och grabbarna kan sträcka ut sig utan att hamna i gången

Extra bonus är "egen" papperskorg direkt vid raden

Samt bara 3m till närmaste jump seat där man leka lite

Under några dagar har det pratats hikoki/ひこき hemma hos oss och idag var det åter dags att sätta sig i en 777 från SQ med destination Haneda flygplats (också kallad Tokyo International Airport). Flygningen gick relativt smärtfritt eftersom vi lyckades säkra upp bulkhead med bassinet. 777 har också den trevliga konfigurationen 3+3+3 jämfört med 2+4+2 i A330/340 i ekonomiklass. Maten var riktigt med gott japanskt alternativ för vuxna och bra barnrätter för grabbarna. Efter vi landat så är det raka vägen ut till vår väntande MK Taxi (Toyota Estima) som tar oss in till Shinagawa Prince Hotel. Kul att vara tillbaka i Tokyo!

Toby's Estate, trevligt ställe för en kaffe

Inbjudande kopp kaffe!

Toby's Estate ligger mysigt till längs floden

Dubbla rader med fönster ger skönt ljus och luftig känsla

Hade ett morgonmöte på Toby's Estate som ligger mysigt till ett stenkast från Singapore-floden (adressen är 8 Rodyk Street). Gott kaffe, luftiga lokaler och fri WiFi gör det till en bra mötesplats. Blir återbesök hit.

Återbesök i Tokyo

Väderprognosen för Tokyo är lovande, inget regn!

Hash run 2661

Fantastisk utsikt från en av öppningarna i djungeln. Vi var tvugna
att hugga oss fram till denna öppning med en Parang när vi la spåret

Två hash-vänner som provade en lång springing för första gången.
Jag fick sätta dem på en buss tillbaka efter att de gjort 25% av loppet

Mike & Mats vilar ut efter att ha lagt klart banan tillsammans
med bloggförfattaren. 30 min marginal till hash-vännerna anländer

Målgången är vid foten av denna imponerande trappa med 120 steg som leder upp till Bukit Batok Hill

Klassika skyltar på allt som ägs/kontrolleras av staten.
Ser farligare ut än de är i verkligheten

Numera finns bara master för radio/TV på toppen av kullen

Lite fakta om krigsmonumenten som en gång stod här (och anledningen till trappan)

Tillbaka till loppet. Här ser ni början av loppet inritat på 1982 topografiska karta.
Som synes främst vägar men de försvinner fort i tropiskt klimat på 30 år...

Långa loppet på ca 8.9 km

Idag var det dags för vårt hash-lopp. Det regnade rejält under natten så vi beslutade oss för att skippa några tunnelpassager där högt vattenstånd kunde orsaka problem.
Långa loppet blev ca 8.9 km och jag sprang det som sweeper för att fånga upp alla eftersläntare. Efter att solen har gått ner vid 19.15 blir det fort riktigt mörkt in djungeln. Det var som tur var halvmåne och hyffsat molnfritt vilket kompenserade en del. Kul med tidsödande att lägga springningar i terräng som denna. Till middag var det Mr Hoe's vietnamesiska kök vilket är en av de bästa middagar jag ätit på en hash.

När löprapporten (run report) kom ut från On Sec stod följande att läsa om vår springning:

This was a bus out run so the chances of a ball-breaker must be quite high. Also, as the hapless Ray Ang discovered a few months ago, it is difficult if not impossible to short-cut an A to B run. However, the clever hares made sure everybody was catered for by providing a short run as well so those of us opting for the long run would only have ourselves to blame.

The bus left Lorong Sesuai slightly after 5.30pm and predictably a couple of plonkers missed it, but there were about 40 of us that were better timekeepers. The bus dropped us off for the long run near the junction of Ulu Pandan Road and Holland Road at 5.50pm and the extra 10 minutes were to prove very welcome later on. The trail takes us up Holland Road and then about 100 meters we go off to the left onto a tarmac track and then into the shiggy. We run along the side of a drain, down to the canal and then a T-check. It took a little while for some of us to click that as it was a T-check we should probably go back along the out-trail but when we did we soon picked up the trail and then into the yongle. Out of the yongle and through some long grass lined with nasty pointy sticks, like a very crude elongated animal trap. We made it through that and were back into the yongle where we were then faced with a very tricky steep muddy bank which was particularly nasty for the one-handed Colin (Wan) King. At the bottom we followed an old disused railway track and then we hit another T-check.

The trail was picked up along the railway track in the opposite direction, which soon turned into a muddy bog. That was followed by a tunnel under Clementi Road, where the mud was up to my chest. Fuck the hares! The paper then led us up a very steep slippery bank, at the top the trail went to the right and then we hit another T-check. Back in the other direction, where paper was soon found, out of the yongle and onto Sunset Heights, then Sunset Vale, right onto Sunset Way and then through a tunnel under the PIE. We went under another tunnel and then we were following a river, which the hares insisted we enjoy fully by wading through the bloody thing. The On Sec was up to his chest again in shitty water. How many times can we fuck those hares? Eventually we came out of the river and past a playground were we reached a circle check near the junction of Lorong Kismis and Toh Tuck Rise.

When the trail was found we were straight back into the yongle again. We crossed Toh Tuck Road, down the back of the houses on Burgundy Drive, then down into another river. This river went on for quite a while, before we went up another steep muddy bank. At the top of the bank the hares had hung up so much paper that it would have gladdened the heart of Ken Ong. They were obviously worried that the light might have started to fade by now, which it had, because it was now 7.25pm and we were still in the fucking yongle!

Luckily we did not have much more yongle before we came out behind the houses at Jalan Layang Layang (so good they named it twice!), then onto Shamah Terrace, over Old Jurong Road and into Bukit Batok Nature Park. From here we just had to climb through the park and we were home. First back on paper from the long run was Robert at 7.35pm, followed by Thomas B and Morten. When I got back at 7.40pm most of the pack had already returned, except Andrew Whitney and a couple of guests who didn’t get back until 7.55pm. Good job the guests were there to guide Andrew back or it might have been another 4 hour run for our bewildered statistician. The long run was about 8.5km and it was certainly one of the best runs that I have enjoyed since joining the hash. Well done hares – that was brilliant!