Kinaböcker var temat på semesterläsningen i år.
Japp en av titlarna som förlaget nog anser är så säljande att den inte borde översättas till svenska.
Detta är titeln på boken av Rachel Dewoskin som beskriver hennes år i Peking under andra halvan av 90-talet. Man inser hur fort utvecklingen går när Sanlitun beskrivs som ett kommande område, västerländska barer i princip inte finns, kineser går omkring i titantic-tröjor, osv.
Men tex kraftfulla demonstrationer (uppenbarligen planerade av regeringen) 1999 efter Natos bombning av kinesiska ambassaden Belgrad påminner om fjolårets demonstrationer och stenkastning mot japanska ambassaden. Så går att dra paralleller till dagens Peking.
Boken är kul och medryckande. Vad det gäller beskrivningen av samhället och mötena med olika kineser känns mycket igen även idag nästan 10 år senare.
Rachel förmedlar också några av sina favorituttryck som
Rouma (Rou betyder som bekant kött och Ma här är domnad).
jingdi za wa (groda på botten av en brunn). Grodan tittar upp, men ser bara en liten rundel av himlen; han tror han ka se klart, men "han vet inte hur stor himlen egentligen är".
Förutom denna bok rensade jag Åhléns kinesiska hylla på övriga Kinaböcker (kul att läsa lite på svenska om Kina som omväxling) inklusive deckare som utspelar sig i Shanghai. Återkommer i ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar