lördag, april 08, 2006

Dag fyra, mot Milford Sound



MacKay Falls


Blöta stigar mot målet

Sandfly Point, ändstation på denna trekking

När solen tittar fram blir vattenfallet riktigt läckra

Utsikt mot Milford Sound från Sandfly Point

Milford Sound in mot Sandfly Point

Regnet faller som snö över 1200 m så det märks att vintern är på väg.

Vi hoppas kunna flyga ut från Milford Sound senare idag och för att hinna med planet behöver vi komma med 14.00 färjan så vi satsar på en tidig start och lämnar Dumpling Hut redan vid strax efter 08.00.
Stugvärden, Ross, är en gammal räv som verkar bo i ett par shorts (som för övrigt många andra manliga Kiwis), lär oss att tyda väder:
Om står vid stugan och tittar ut mot Dumpling peak och du kan se den så vet du att det kommer att börja regna.
Om du inte kan se Dumpling peak så regnar det.
Kiwi-humor men visar sig också stämma. Det blir en hel dag i regn kan avslöjas redan här...
Så vi håller ett tufft tempo då det som sagt inte finns så mycket att göra när det regnar hela tiden...
Tar ett fotostopp vid MacKay Falls och fortsätter sedan raskt mot målet, Sandfly Point. Ca 6 km från slutet så går trekking längs en bergssida där stigen bokstavligen är uthuggen för hand en gång i tiden, riktigt vackert. Sista biten är stigen bred nog för att förklaras mindre väg och byggdes så av straffångar en gång i tiden när man trodde det skulle gå att skapa hästskjuts-väg fram till Sutherlands Falls men efter ca 5 km gav man upp.
Sandfly Point är känt just för sina otroligt ettriga sandflugor men det ihärdiga regnandet lägger sorti även på deras energi.
Vi hoppar glatt på båten vid 14.00 och har därmed slutfört en av världens vackraste trekks.

Väl framme i Milford Sound (naturligtvis ingen GSM-täckning) ringer vi och kollar om några kommer att flyga men så är icke fallet. Vi raggar upp en helikopter men tyvärr krävs det fyra personer så vi får ta en buss istället som tar oss till Queenstown till ca 20.00. Detta kräver också diverse omplanering som att fixa flygbiljetter Queenstown till Christcurch, boka om hyrbilen och fixa hotellrum.
Bussen har delvis glasat tak och är över förväntan. Hinner lyssna mig igenom ett antal av ekots lördagsintervjuer medan jag ser vägsträckan söder om Queenstown för tredje gången på en vecka.
Vi tar favorit i repris som matställe Captain och denna gång beställe vi ett dussin Bluff-ostron var, varför snåla?

Dagens trekking:
4h och 26 min, 218 m tagna, 311 m förlorade, högsta punkt 59 m, lägsta -38 m, sträcka 18 km.

fredag, april 07, 2006

Dag tre, över McKinnonpasset, regn & hagel


Chokladen delades broderligt och var välbehövlig

Världsrekord i vattenfall som sagt.

Monument rest till minne av McKinnon som upptäckte passet 1888.
Kea-fåglar jagar ivrigt efter mat, kameror eller annat löst de kan få tag på.

Utsikt från passet mot dalen som innehåller Sutherland Falls

Själva kammen, störtar stuprätt ner på andra sidan så nedfarten är i en vid halvcirkel runt.

Snart kommer åskan, haglet och regnet på allvar.

Vattenfall, 1 m från stigen vi vandrar strax innan Dumpling Hut.

Väderprognosen har hotat med åska, regn, hagel och kraftig vind men när vi startar på morgonen är det gott om blått på himlen så vi startar med gott mod.
Först bär det rejält uppför idag längs zig-zag-stigar innan vi når upp till platån med monument som markerar att vi nått McKinnonpasset på 1069 m.
Strax efter att vi lämnat passet för gå till toppstugan så öppnar sig himlen på vid gavel. Problemet med att passera passet är att vi nu inte längre är skyddade av det som kappseglare kallar, the roaring forties (mao de kraftiga vindarna som blåser söder som 40 breddgraden).

Nedfärden innehåller allt som som förutspåddes i prognosen och rätt mäktigt med blixar som slår ner i bergen omkring dig. Med regn kommer också vatten och jag har aldrig sätt så många vattenfall som under denna färd trekk.

Pustar ut nere vid Quintin-stugan där vi också kan lägga ryggsäckarna med vi tar en snabb 1h fram och tillbaka avstickare till Sutherland Falls, som är världens 5:e högsta vattenfall och en av huvudanledningarna till att denna trekk skapades. Klart imponerande! Det konstanta regnandet har dock gjort själva spåret till ett enda stort dike så blir en hel del plaskande upp till 15 cm vatten.

Vi plockar upp ryggsäckarna och spurtar sista 6 km till dagens stuga, Dumpling Hut.

Väl framme kan konstateras att även goretex-plagg slits. Min drygt 5 år gamla klättermusenjacka är plaskblöt medan kilten och byxholkarna har klarat sig förvånansvärt bra.

Turligt nog har Dumpling-stugan en kamin så finns möjlighet till torkning finns.

Dagens trekking:
8h och 35 min, 745 m tagna, 1237 m förlorade, högsta punkt 1118 m, lägsta 96 m, sträcka 19 km (med avstickare till Sutherland Falls).

torsdag, april 06, 2006

Andra dagen, mot passet genom omväxlande natur


Hela dagen följer vi dalen in mot McKinnon-passet

Ett av otaliga bäckar längs vägen

Grönt, grönt och verklig regnskog att vandra i även om det är befriande sval temperatur.
Har heller aldrig sätt så mycket mossa på träden som på denna trekk.

På vissa ställen öppnar landskapet tillfälligt upp sig. Här ses även nytt spår under byggnation.

Klart, porlande vatten

Kan sägas att en Pino nästan aldrig smakar så gott som efter en trekk


Idag blir det lite mer rejäl trekk, etappen beräknas till 16,5 km. Vi startar bland de sista men går snabbt ifatt pensionärerna (de över 55 som gör denna trekk) och tar vår lunch vid hidden lake. Vädret har alltid lite av regn i luften och det gäller att regnkläderna lätt tillgängliga. Överlag blir det dock en fin dag. Vi är förvånade över vilken bra kvalitet själva spåret har och skämtar om att hittills skulle du kunna göra den med en permobil. Idag hittar vi underhållspersonalen och förstår varför spåret är så bra. DOC (Department of Conservation) flyger in utrustning och personal med helikopter för att underhålla de olika sträckorna och då hela dalen är bildad genom att inlandsis har malt ner berget så finns det obegränsat med sten och grus att tillgå.

I vilket fall skönt att nå vår nästa stuga, Mintaro Hut, som ligger på drygt 600 höjdmeter. Inget pusslande idag ute hyffsat tidigt i säng och ladda upp för morgondagens passbestigning.

Dagens trekking (notera att högsta/lägsta höjd inte alltid är helt korrekt på grund av väderförändringar):
6h, 554 m tagna, 74 m förlorade, högsta punkt 700 m, lägsta 212 m. Sträcka 17 km.

onsdag, april 05, 2006

Till Te Anau och start på Milford trekking


Fantastiska höstfärger i Te Anau

Första metrarna längs denna 53,5 km trekk

Vattnet som det finns mycket gott om är krisallklart och drickbart

Stugorna är väldigt basic men så är de inte heller öppna officiellt under vinterhalvåret.

En stor köks-stuga vid varje övernattningsplats. Konstigt nog erbjuds varken tändstickor eller kastruller.

Promenerar i grynningsljus strax före 07.00 ner till busshållplatsen för vår 2h transport till Te Anau. Ryggsäcken optimerad för stundande 4 dagars hike så hotellet fick behålla varsin väska från Hans och mig med icke väsentliga prylar. Som väsentliga prylar räknas dock gott vin och vi har 3 flaskor med oss.
På bussen möter vi även de första av våra 38 med-vandrare då denna tripp har 40 platser per dygn och i princip alltid är slutsåld.
Vi når Te Anau vid strax efter 09 och går till park-kontoret för att hämta upp våra biljetter för stugorna samt nödvändig båttransport i varje del av promenaden.

Vid kl 13 bär det iväg med buss upp till hamnen varifrån båten tar oss de sista sträckan in till starten på Milford Track som vår hike heter på engelska.
Den omskrevs redan i början av 1900-talet som världens bästa hike och har betydligt senare tex figurerat i Claes Grundsten, Äventyrets stigar - Världens bästa trekking.

Innan vi gå av bryggan får vi första kliva med fötterna genom en fotbalja med någon reningslösning för att inte ha med oss något onyttigt in längs spåret.

Första dagen är ett bara 5 km promenad och knappt några höjdmeter alls så en riktigt skön promenad i uppehållsväder. Blir lite avundsjuk när vi redan efter en kilometer passerar Glade Point som är första stopp för de som gör denna tur med guide (idag mest japaner ser det ut som). Då får man sova i riktiga sängar, får 3 rätters middagar och stugorna har varmvatten/dusch. Men dessa turer kostar också 10 000kr jämfört med vår 500kr tur.

Väl vid vår stuga Clinton Hut så blir vi välkomnade av stugvärden Ruth som går igenom safety instructions med oss samt läser upp väderprognosen. Efter den kulinariska middagen, en flaska pino, stek, paprika och cous cous (japp avundsjuka blickar får vi ta emot) blir det lite allmänt skvaller runt bordet.
Hakar på ett pusselbygge, första gånen jag lagt pussel på säkert 15 år och var riktigt avkopplande. Vid 23.00 släcks lyset så får pussla sista 1,5h med hjälp av min pannlampa.
Valde medvetet att gå och lägga mig sist då 20 personer stor sovsal kommer att ta tid innan alla somnar in och hunnit göra de obligatoriska toabesöken.
Sista 30 min får jag för övrigt sällskap av en yngre kvinnlig trekkare som släpar in madrassen i mathuset då det snarkas för högt i sovhusen...

Dagens trekking:
1h och 31 min, 22 m tagna, 12 m förlorade, högsta punkt 265 m, lägsta 254 m, sträcka 5 km.

tisdag, april 04, 2006

Gryma Pinot Noir, tillbaks till Queenstown


Oväntad vy utanför Ranfurly

Just efter Cromwell blir det snabbt torrt och stenigt men fortfarande vackert

Queenstown, berg tvärs över sjön

Queenstown, hamnen

Queenstown, del av bargatan

Bilen ska lämnas innan kl 16.3o i Queenstown så vi tar en hyffsat tidig morgon. Det är nu slut på kuståkningen och idag blir att följa gamla guldvaskar-vägar.
Frukost-stoppet blir i Ranfurly, och på väggen hänger en inramad All Blacks-tröja från någon son från byn som tydligen spelat någon match för dem.
Strax utanför stan blir det fotostopp för det mest oväntade motivet på resan, 200 meter gamla skor upphängde längs ett taggtrådstängsel.
Nästa stopp blir Cromwell i Central Otago. Här ligger vingårdarna tätt och vi kommer mitt in i skördesäsongen. Vi provar oss runt tre stycken olika och får med oss några fantastiska Pinot Noir samt Chardonnays (som senare kommer att bli mycket uppskattade).
Stärkta av detta spurtar vi sista biten in till Queenstown och passar på att se stan för första gången.
Tar en trevlig middag med mycket ostron till förrätt på Captains Inn innan det är dags att knyta sig (tidig start imorgon).

måndag, april 03, 2006

Pingviner och slott längs kusten


Nugget Point, 46'27" S, 169'49" E

Motellets katt kör lite trix inna vi åker

Blue Penguins at their nest

Otago-halvön, utgör naturlig vågbrytare för hamnen i Dunedin

Larnachs Castle

Fortsätter tricket, ingen frukost och drar iväg från Kaka mot Dunedin. Väl där hinner blir det brunch mitt i stan som är hyffsat stor för vara på Nya Zeeland. Vi ger oss sedan ut på den helt fantastiska Otago-halvön som bland annat har NZ enda slott, albatross-koloni och flertal olika sorters pingviner.
Vi beslutar oss för att se pingviner via det privata bolaget, Natures Wonders som kör runt dig i en 8-hjuligt amfibiefordon. Härliga vyer men rätt dammigt...
Efter denna upplevelse blir det en sväng förbi slottet, Larnachs Castle. Slottet är som många svenska slott/herrgårdar idag ett ställe för bröllop och middagar men man får ändå säga att ursprungsägarna hade valt platsen med omsorg, perfekt beläget ute på halvön.

Klockan är nu mycket och vi vet av erfarenhet att man måste ha hittat ett rum för natten innan 20.00 annars får man varken rum eller mat. Vi hinner lagom upp till Palmerston innan den magiska timmen har inträffat och hittar ett schabbigt motell under renovering.
Middagen tvärs över gatan i gamla stationshuset är dock suverän även om bordet skakar betänkligt när godstågen drar förbi utanför.

söndag, april 02, 2006

Söder av söder, the catlins




Forsätter på småvägar (kallat optimistiskt för Catlins Highway) längs sydöst-kusten av Sydön. Vägarna här har precis blivit belagda med oljegrus men vid flera tillfällen tvingas vi även ta hjälp av grusvägar.
Vi lämnade Bluff utan frukost så börjar vid 12-tiden säger magen stopp och kräver ett lunchstopp i Tokanui. Stället är en kombination av bensinstation, matbutik, turistbyrå och korvkiosk. Inte oväntat blir detta resan bottennapp i matväg men mätta blir vi.
Stärkta av detta tar vi oss vidare till den södraste punkten på sydön, Slope Point, och är blåser det skapligt så Icebreaker-jackan får bekänna färg. Hans tar några obligatoriska pingvin-bilder innan vi forsätter till Curio Bay som har en världens finaste exempel på förstenad skog. Minst lika imponerande här var dock solens reflektioner i kelpen alldeles utanför.
Nu väcktes behovet av ett kaffe-stopp och i nästa lilla by, Niagara hittar vi Niagara Falls Café. Köper lite vatten att skölja ned den obligatoriska espresson och förvånas över att säljargumentet är 100% regnvatten. Inte något som direkt skulle fungera i Kina...
Själva fallen är exempel på Kiwi-humor så fallen i Brandfors hemma i Himmeta skulle utan problem överträffa dessa.
Vi kör vidare och når slutligen Nugget Point där en fyrtorn tryggt övervakar denna udde sedan 1839. Helt fantastiskt landskap, tyvärr får vi inte syn på några pingviner då mindre diskreta turister väljer att promenera på pingvin-stranden.
Avslutningsvis tar kör vi de sista kilometrarna upp till Kaka Point där vi hittar trippens fräschaste motell som också erbjuder den bästa utsikten.
Lyckas fixa trixa oss in på stans enda restaurang, trots att det är sent med Kiwi-mått, 20.00 och lyckas även köpa med oss ett par öl hem från baren.
I luften hänger doften av nyklippt gräs, det var länge sedan man kände den...

lördag, april 01, 2006

Äntligen sydön & Queenstown till Bluff



Efter en gemensam brunch blir vi avlämnade på flygplatsen och tar oss över till sydön. Första stopp är Chrischurch där solen verkligen strålar med full kraft. Efter 30 min väntan blir det propeller ner till Queenstown. När du kikar ut genom fönstret en kvart innan landning ser det ut precis som i större delen av nordvästra Kina, torrt och bergigt och du tänkar vad är nu detta...

Men väl nere på marken så ser är det helt otroligt vackert. Området kring Queenstown är verkligen obeskrivligt fint och med bergskedjor som heter The remarkables så förstår ni.

Hoppar in hyrbilen som är över förväntan, Toyota Avensus kombi, och styr rakt söderut. Målet är att komma ner till sydspetsen och den lilla fiskehålan, Bluff. Vi når målet efter ett antal fotostopp på vägen (måste helt enkelt stanna).

Väl i Bluff blir det billigast möjliga boende som är ett rum som är en avdelat hörn av en tvättstuga (fråga inte) men billigt var det och hyffsat varmt.

Vi fokuserar istället på maten och detta blir resan första men definitivt inte sista inmundigande av ostron (säsongen har precis börjat, och Bluff-ostron är kända som bäst i landet).

fredag, mars 31, 2006

Fler bekanta på plats, nytt favoritmärke funnit




Översta tre bilderna från helikoptertur över stan. De undre två är från Sean & Jacquis hus. Tämligen bra utväxling att sälja en sunkig tvåa i London och få detta för pengarna i NZ.

Får en fantastisk fin espresso från Sean till frukost gjord på deras Francis Francis. NZ är för övrigt ett riktigt coffee-geek land och vart vi än reser upptäcker vi att vi kan få goda espresso och cappuchino.
Promenar sedan ner på stan för att njuta av första hela semesterdagen. Det blir en sväng med cable car upp på berget och sedan slappläsa tidningar i solen samt försöka lära mig min kamera på lite mer detaljerad nivå innan jag tar en shoppingrunda på stan. Blir förtjust i Icebreaker-plagg som gör allt i 100% Merino och inser att det finnas snyggare och skönare alternativ till försvaret M90-tröja som har varit mitt hiking-plagg de senaste 10 åren.
Hittar även fantastiskt smidiga koppar/tallrikset som viks ihop efter behov (www.flatworld.co.uk) samt spokes (kombinerad sked och gaffel i lexan-plast).

Efter alla dessa prylar tar jag en helikoptertur över stan. HeliPro flyger ett antal typer inklusive min gamla favorit Robinson R44. Denna gång är det dock Bell JetRanger II som gäller. Mycket pampigt att se stan från ovan och den otroliga kustremsan, kan varmt rekommenderas.

Blir god middag med grillade lammkotletter hemma hos Sean & Jacqui med trevlig Pinot Noir vin till (NZ har optimalt väder på sydön för denna druva). Därefter är det dags att hämta upp Hans Frimmel som landar vid 23.30 på kvällen och därmed är vi fulltaliga...