Bali 13 år senare

Efter 8h väntetid som tillbringas framför en laptop i loungen vid terminal 2 i Singapore (Terminal 3 är för övrigt mycket fräschare och kan rekommenderas för den som har längre stopp här) bär det äntligen av till Bali för en lång-weekend. Inte varit där sedan min backpacker-sväng runt jorden 1995 så misstänker att mycket har förändrats.
Men semestern är välbehövlig och otroligt skönt att Bali, Singapore och Peking har samma tidszon.

Dags att lämna ett ställe värt att besöka igen

Lounge-delen på Out of the Blue

Out of the Blue, trevlig restaurang för lunch

Terje och vår kollega från HTC på Mirchi

Startar förmiddagen med en joggingrunda på stranden. Vattnet är så smutsigt så ingen väljer att bada där men sanden är hård efter att tidvattnet har dragit sig tillbaka. Tyvärr fläktar det inte så mycket som förväntat så du blir rejält varm efter att sprungit dina 6 km (skamgränsen går vid 5).
För lunch provar vi, Out of the Blue, som ligger i Pali Hill, Bandra (deras sizzler-rätter är välkända). Mycket gott och otroligt skönt att äta utomhus på innergården med bara ett tunnt solskydd som tak.
Under eftermiddagen och kvällen är det dags för del 2 av vår undersökning. Idag är det unga män som går på universitet och kvinnor i karriären runt 30.
Studien går bra och utfallet blir över förväntan, kul!

Blir en snabb middag på takterass som tillhör hotell (tänk Q Bar i Peking men med fokus på grillspett över kolgrillar vid varje bord). Stället heter Mirchi och kan rekommenderas.
Generellt är maten över förväntan och servicen exemplarisk.
Nattflyg tillbaka till Singapore. Säkerhetskontroller är olika på alla flygplatser och i Mumbai bryr man sig inte över om det finns en laptop i handbagaget eller om man har sina små flaskor med tandkräm mm i en separat påse.
Däremot är det tvärstopp om man inte har en bagage-adresslapp på varje handbaggage. Detta inkluderar även tex en kameraväska eller midjeväska vilket några av mina medpassagerare förvånat upptäcker. Vad syftet med denna åtgärd är förblir oklart men kravet är stenhårt.

Mumbai, 18 miljoner kan kännas mer gemytligt än man kan tro

Terje har bordat taxin till jobbet

Taxameter på Taxibil. Har hängt med ett tag. Inflationen under
åren hanterats med kreativ omräkning. Tag beloppet och stryk
2 nollor och dra ifrån 1 så har du beloppet :-)

Test av de betydligt billigare 3-hjuliga moped-taxibilarna.
Tänk Tuk-tuk i Thailand men med fungerande taxameter

Mycket god Humus på Olive

Första halva natten med att få synka ikapp mejl och telefoner över svajigt internet sedan några få timmars sömn innan det är dags att ge sig ut i trafiken i lokaltaxi. Värmen är tryckande (över 30 grader direkt från start) men trafiken flyter på någorlunda fridfullt. Dagen tillbringas med genomgång av eftermiddagen och kvällens research.
Studien är mycket intressant och kvällen avslutas sedan med en sen middag på Olive. Trevligt ställe med suverän humus och bra grillspett.

Welcome to India

Gurinder (gillar Sony Ericsson-telefoner), bellboy
för Ramada Plaza vid flygplatsen, Mumbai

Klassiska inhemska taxibilar vid flygplatsen, Mumbai.
Kopia av Fiat från 1950-talet.

Efter ca 2x7 h på flyget är man åter halvägs hemma till Sverige igen. Jag har med andra ord landat i Mumbai som staden numera heter officiellt. Bombay används dock fortfarande i folkmun och är även flygplatskoden (BOM).
Landningen ger för övrigt lite vibbar från Pyongyangs flygplats (huvudstad i Nordkorea) med en betongbana känns tydligt när en Boeing 777 landar. Sedan är det slut på de likheterna. Bombai har runt 17 miljoner invånare och trafik dygnet runt. Utanför flygplatsen (naturligtvis under ombyggnad) så möts du av vimlet av fordon och de 9 km till hotellet tar mellan 20-40 min.
Insprängt bland SUV:ar och moderna Honda-bilar så finns det fortfarande kvar förvånansvärt många inhemska fordon som ser ut som östtyska Trabanter om än lite mer runda i formerna.
Snabb gallup med hotell-chaufför och bellboy ger vid handen att Sony Ericsson är populärt mobiltelefonmärke då de har inbyggda kameror som ger bra kvalitet samt att ljudet vid samtal är bra, kul!
Hotellet, Ramada Plaza Palm Grove, Juhu Beach, är lite typiskt sunkigt med gamla heltäckningsmattor, mer eller mindre bara rökrum med askkoppar överallt inklusive badrummet och tveksam utsikt.
Dock vägs det upp av charmen hos personalen som på bra engelska med härlig indisk brytning gör det bästa av situationen.
Glömde kanske säga något om vädret? Drygt 20 grader vid midnatt när jag anländer och ska vara 30 grader under dagarna, härligt!

Singapore, Mumbai, Singapore & Bali

Tibetansk nyår 2008

Efter en halv dag hemma som inkluderade att uppgradera min Mac Pro med 2x1 TB disk från Samsung (fick lysande betyg på Tom's hardware), 2x2 GB RAM, Aperture 2.0 och en Logitech 9000 web camera är det nu dags att sätta sig på en långresa igen.

Först till Singapore och sedan vidare till Mumbai, Indien för tre dagar innan veckan avslutas med en sväng till Bali.

Bilden är från Carolines nyårsresa till Tibetanska nyåret 13-22 Feb 2008 med gäster. Fler bilder finner ni här. Helt klart blir det en sväng till Tibet inom ett år.

Kina hälsar välkommen med förbättrade regler

Alltid skönt att få kliva ett flygplan efter 14 h timmar i luften. Provade Continentals Business First på vägen tillbaka (uppgraderad med miles). Säten som gick fälla helt men lutningen var så stor att det inte fullt ut gick att njuta av dem.
Peking välkomnar med landning på nya tredje landningsbanan (kvalificerad gissning men inte landat på denna del av flygplatsen tidigare).
Tyvärr dröjde det ett tag innan du kunde lämna planet då först att kliva av var en kinesisk medborgare som blivit deporterad från USA. Personen gick med tunga steg eskorterad av amerikanska och kinesiska myndighetsrepresentanter.
Dagens glada byråkrati-nyhet var att sedan 1 februari 2008 så har tullblanketten försvunnit (den introducerades under sommaren 2005 av oklar anledning).
I januari försvann hälsodeklarationen så nu är vi nere på endast en (förenklad) blankett igen. Helt klart så förbereder man sig för OS. Vi får hoppas att denna rationalisering består även efter september 2008.

Gott Nytt År / Gong Xi Fa Cai

Nu är det snart dags för råttans år. Nyårsafton
är i morgon

Dags för Centralamerikas största land, Nicaragua

Då Peking är kallt är det populärt att ta sig någon annanstans där det är varmare. Tidigare år har det blivit Vietnam och Filippinerna. Detta år blir det New York och sedan Nicaragua.

Gott Nytt År!

Årets dunder har börjat, dags att fly

Säkert nyårstecken; tälten som säljer smällare och raketer.
Notera smatterbandet i förgrunden, här snackar vi löpmeter...

Det drar ihop sig till Nyår och för varje timme som går på jobbet så försvinner fler och fler kollegor i takt med att det är dags att hinna med buss, tåg, flyg, etc.
Andra säkra tecken på att det är dags för ett nyår är att tälten för smällare och raketer sätts upp i mer eller mindre varje gathörn. Här snackar vi rejäla lådor och måtten är kilogram respektive löpmeter.
Natthimlen har också börjat lysas upp av smällare och raketer men som sagt, detta är bara ett litet smakprov på vad som kommer att braka loss från morgondagen och de närmaste 14 dagarna...

Det exotiska vintervädret skapar fortsatt kaos

Senaste tricket i brist på plogbilar, packa ner snön
på vägarna med stridsvagnar...

Vägskyltar längs Beijing-Zhuhai Expressway, Shaoguan

Gator i Hangzhou (som jag besökte och njöt av
värmen i under slutet av oktober 2007)

Skotta fram en Boeing 737. Bristen på rätt utrustning är
slående men folk finns det som bekant gott om

Nyåret närmar sig med stormsteg och fortfarande är det kaos i en stor del av landet. När man ser bilder som dessa så förstår man vidden av problemen. Alla bilder är från China Daily's web.
Att snön föll samtidigt som det kinesiska nyåret står för dörren var onekligen olyckligt men som det citerades i media här. Viljan att komma hem är otroligt stark och fanns långt in Moses gjorde sin vandring.
Här i Peking är det fortsatt vinterväder. Kallt, ingen nederbörd, solen skiner och koldoft i luften. Dessutom är det sju dagars vecka denna så full helg på jobbet, segt...

Dags för lite mer datorkraft, Mac Pro

Mer datakraft i attraktiv förpackning

Även om det var otroligt lyft att gå till dual-core Intel 2.0 GHz Intel Core Duo laptop för snart två år sedan så har utvecklingen och behovet vuxit.
Att börja fotografera i RAW tar tid, packa om filmer till iPod touch/Apple TV tar tid och att börja filma i 1080i HD format börjar bli intressant. Väger man samma dessa argument inses att det är dags för en mer kraftfull stationär dator att redigera all information på. Samtidigt kan min laptop åter frigöras och användas lite mer frekvent utanför skrivbordet.

Med nya generationen av Apple Mac Pro så startar jag nu på dubbla Quad-Core Intel Xeon "Harpertown" processorer på 2.8 GHz. Dessa processorer hanterar dessutom 64 bitar jämfört med 32 på min laptop. I kombination med snabbare minne/bus/hårddisk bör det ge en klart märkbar effekt :-)

Köpte denna gång på DG Lifestyle store och som alltid i Asien är det värt att packa upp maskinen att kolla. Visade sig att minnet som satt i var nedgraderad till 667 MHz mot standard 800 MHz och blåtandsmodulen var bortplockad.
Efter frågan varför detta så svar svaret att du ville ha den billigt...
Förstår nu varför alla mina kinesiska vänner alltid packar upp allt först och testar/inspekterar i butik. Att du får det som står på boxen är långtifrån självklart.

That is so mainlanders

Loungen på JW Marriot, Pacific Place, avkopplande hotell
som dock kostar därefter (även med avtalspriser)

Mycket intressant att följa ett par dagar av consumer research/focus groups. Möjligheten att följa diskussioner och resonemang bakom en spegelvägg var mer givande än jag hade trott på förhand. Också intressant att se skillnader mellan grupper med enbart män jämfört med kvinnor.
Uttryck som "den färgen gör att min hy ser mer gul ut" eller "den där färgen är so mainlanders" visar att det fortfarande finns klara skillnader i smak/stil mellan gamla kronkolonin och Kina.

Nikon HK, lysande service

En död pixel av drygt
10 miljoner på min D200 sensor

En annan fördel med Hong Kong är snabb och korrekt service och på ett språk som båda kan förstå. Upptäckte när jag var i Kambodja och fotade soluppgång över Ankor Wat att det fanns en liten stjärna på några bilder som inte borde finnas där. Efter att ha gått igenom alla foton lite mer noggrant kunde jag konstatera att den fanns på alla bilder. Med andra ord hade jag fått min första döda pixel på sensorn sedan inköpet. Relativt enkelt att rätta till på datorn men trots allt irriterande. Efter lite koll på nätet så visade sig dock att alla sensorer har några döda pixlar redan från leverans men de är bortmaskade av kamerans programvara i samband med leverans.
Döda pixlar efter att kameran har lämnat kalibrering i fabrik kan den naurligtvis inte hantera direkt. Så utnyttjar lunchen för att åka till deras service center i Hong Kong. Det tar dem 5 min att identifiera vilken pixel som är död och de fixar problemet på ett par timmar.
Kommer tillbaka på eftermiddagen och får tillbaka en kamera utan irriterande vit prick, rengjord sensor och nytt gummigrepp på 18-200mm/VR-linsen. Allt utan att det kostar ett öre, snacka om service. Nikon HK visar sig också sälja till rimliga priser prylar som har en förmåga att försvinna som tex motljusskyddet till nyss nämnda lins för 85 HK$.

Flyter genom kön in till ett kallt Hong Kong

HKIA Frequent Visitor Card är ruskigt effektivt

Dags för en kort sväng till Hong Kong för två intensiva arbetsdagar med consumer research.
Denna gång kan jag äntligen använda mitt HKIA-kort som jag skaffade i höstas. Otroligt smidigt sätt att bli av med kön till passkontrollen vid både in- och utresa. Kortet är möjligt för alla att skaffa som besökt Hong Kong minst 3 gånger under ett kalenderår och är gratis. Mao inget LFV-mygel som hemma i Sverige. Senare i år ska de som har kortet förhoppningsvis helt kunna slippa stämplar i pass och använda den nya e-kanalen för passering.

Vädret i Hong Kong är relativt svalt med temperaturer strax under 15 grader men fortfarande avsevärt bättre än det kaos som pågår bara några mil norrut i angränsande Guangzhou där 300 000 passagerare just nu är strandade på järnvägsstationen på grund av is/snö-ovädret som dragit in över södra Kina.

Rekordstora åkytor på Miyun

Dagens Miyun-tur, 13,3 km på 2 dm tjock is

Nils provar en råk-övergång

14 dagar med runt -8 har skapat rejäl istillväxt

Is-skördemännen har flyttat till ny plats i viken.
Här ristar de linjer att såga efter. Sågen i bakgrunden

Ny lastramp och liten lastbil redo att hämta is

Peking har haft rejäl vinter med närmare 10 minusgrader på nätterna de senaste 14 dagarna. Til detta har vi den alltid närvarande vinden som ytterligare ökar köldfaktorn. Idag var det dock ca en plusgrad på dagen, strålande sol och lite vind. Med andra ord ett utmärkt tillfälle att göra ett återbesök vid Miyun.
Killarna som sågar is fanns kvar men har flyttat till nytt område på norra delen av viken (där det var för tunnt för 2 veckor sedan att såga isblock). Isen är nu runt 2 dm över hela åkområdet och det är inga problem att leta sig ut ur viken denna gång. Vi svänger runt udden och drar söderut. Härligt att vara helt ensamma på isen. Några tyliga råkar finns och isen har också börjat spricka av sin egen tyngd.
Vi tar en fika vid strandkanten och njuter av solen som värmer gott. Dagens totala tur blir 13,3 km vilket är nytt långfärdsskridsko rekord för min del i Kina.

Park Avenue, variant G, nästa steg?

Principskiss för lägenhet typ G, med balkong i söderläge

Efter ett antal besök, förhandlingar och diskussioner så verkar det nu som en lägenhet av typ G i Park Avenue kommer att bli nästa anhalt i boendet i Peking. Efter 3 år i Palm Springs är det dags för något nytt. Bättre kök som är mer integrerat med lägenheten, ett extra sovrum och balkong står på plussidan. Inget fönster i badrummet står på minussidan.
Planen är att flytta in till 1 mars och den muntliga förhandlingen är klar. Att få allt skriftligt på plats tar dock av erfarenhet längre tid än man kan tro. Att det finns paragrafer som inkluderar vad hyresvärden ska betala om han hyr ut lägenheten till någon annan efter att man har skrivit kontrakt men ännu inte flyttat in visar hur komplicerad denna marknad är...

Moma, lite för hett för att funka är mitt tips

Moma är ett område som i vanlig kinesisk ordning snyltar namnet från en amerikansk förebild. Första etappen har funnits i några år men nu byggs det extremt spektakulärt med glasgångar som förbinder husen på typ 25 våningen. Denna nya del anses ha Pekings bästa läge ur kommunikationssynpunkt där den ligger vid anslutningen till Airport Express (motorväg), nya snabbtåget till flygplatsen och Pekings svar på T-centralen (fast naturligtvis mycket större). Vad det talas betydligt mindre om är att det inte finns några grönområden i närheten och du är helt inringad av bullriga kommunikationsleder. Trots detta så satsar man aggressivt på att få runt 60 000 RMB/kvm. Då ska ni veta att detta är till skillnad från i Sverige bruttokvadrat och inte nettokvadrat. Omräknat till svenska priser så har Peking i detta område gått om Stockholm men sedan området lanserades så har det blivit skakigt på börsen och detta märks även i Kina. Ska bli intressant att se vad de landar på i slutändan. Att stället inte heller blir klart förrän efter OS kan knappast vara gynnsamt...

Med en diskret skylt går det bra...

Ny skylt från jan 2008

Gammal skylt från mars 2005

Efter att vårt kontor helt saknat skyltar i mer än ett halvår så har det nu plötsligt som en försenad julklapp kommit upp en skylt på taket. Detta är särskilt uppskattat av våra besökare :-)
Som synes är den nya skylten betydligt mer diskret och det finns numera goda möjligheter att den kommer att överleva OS.

Tillbaka i kylan med brunost

Träkåta, Jukkasjärvi, mitten av jan 2008

458 km med bil, spark, skoter och renkälke

Kortsemestern är över. Trevligt att göra ett återbesök i vinterlandet norr om polcirkeln (inte varit där sedan jan 2005). Kan konstaterats att Norge är sig likt (omöjligt att hitta restaurang eller färsk fisk på en lördag, det är ju helg samt vägnät som inte skulle platsa i Kina) medan annat är sig olikt (Ishotellet har vuxit enormt på 3 år. Mycket till det bättre men numera extremt kommersiellt och helt inriktat på utländska besökare).
Totalt blev det runt 46 mils lokal transport med mycket skiftande transportmedel. Roligast var att åter få köra Spark.
Med i bagaget till Peking denna gång var brunost från Norge. Finns ännu inte med samma variation som på Coop i Narvik på IKEA här i Peking.
Myndigheterna hälsade dessutom extra välkommen tillbaka med att eventuellt ha slopat hälso/temperaturkollen på flygplatsen. Inga blanketter att fylla i och vid den bemannade stationen så viftades du bara förbi. Förhoppningsvis här för att stanna.

Jag kommer aldrig att tröttna på renkött

Jean framför Kiruna Kyrka, strax efter 12.00 på dagen...

Rengärde strax utanför Jukkasjärvi, 14.45 på eftermiddagen

Nils-Erik, Jean & drag-renen

Matlagning på öppen eld i kåtan

Nils-Erik lagar mat i lappdräkt

Efter att ha blivit väckt med ett glas varm lingondricka på morgonen så är det dags att lämna tillbaka sovsäckar och gå upp till restaurangen för frukost. Hittar trevligt nog messmör bland alternativen, också en favorit i repris.
Tar en sväng in till Kiruna för att se om något är söndagsöppet (det är det naturligvis inte) men får i alla fall se kyrkan i vinterskrud.
Eftermiddagen innehåller ett pass av Raidú.
Visar sig något oväntat bli en privattur vilket gör det hela klart roligare. Nils-Erik är vår mycket duktiga värd och han tycker att jobbet passar perfekt 6 månaders jobb för Nils Nutti och sedan 6 månader med egna renarna (Inklusive renmärkning i maj & älgjakt i september).
Turen är klassad som ekoturism och innehåller moment som att åka släde bakom ren på en 550 m slinga, mata renar med pellets, kasta lasso för att fånga ren och äta nystekt renkött i tunnbröd. Nils-Erik utlovar också att han aldrig kommer att tröttna på renkött, själv är jag inte riktigt lika säker med helt klart är det som serveras här bland det bästa jag ätit.
Efter att ha åkt på skoterkälke tillbaka till ishotellet så är det dags för en snabb dusch innan det blir att flyga hela vägen tillbaka till Peking (30 min mellanlandning på Arlanda för planbyte).
Lappland var fint men det är otroligt mörkt i januari. Man förstår att Ishotellet lockar med n'ice price under mitten på januari, endast 2800kr/natt för ett dubbelrum...

Från ishavet till ishotellet

Bäcken vid Abisko i vinterljus strax efter 12.00 på dagen

0 m över havet, fjord med Narvik bakom berget.
Solen har just gått ner, kl 13.40

Jean i isbaren, ishotellet jan 2008

Mats i isbaren, ishotellet jan 2008

Övernattning i sovsäck

Rum på ishotellet, á 2800 kr per natt (n'ice price)

Efter att ha sovit gott på hotell Ferrum inne i Kiruna bär det iväg västerut. Narvik ligger knappt 18 mil bort och är dagens första delmål. På vägen blir det ett stopp vid Abisko som sover gott i vintersömn (stationen öppnar inte innan 15 februari). Efter att ha sett solen försvinna bakom bergen vid Riksgränsen strax efter 13.30 så bär det brant ner till ishavet. Vattnet i fjorden gör skäl för namnet, det är verkligen iskallt. Narvik är en liten by som ser betydligt större ut än de 18 000 invånare som bor där tack vara att de flesta bor i villor längs bergssidorna.
Ute i fjorden ligger ett lastfartyg och väntar medan ett annat lastas med järnmalm från Kiruna. Efter att ha lyckats få tag på lite mat i stans Coop-butik (går oväntat att betala med Visa) bär det iväg tillbaka till Sverige och direkt vidare till Jukkasjärvi.
Checkar in på ishotellet och tar en sväng genom de olika rummen. Imponerande kreativitet i flertalet av sviterna men naturligtvis sover du inte bättre där än i de vanliga rummen (där vi bor). Just nu är det lite lågsäsong och det märks att på restaurangen så är köket och personalen inte intrimmad. 55 min för att få in Kalix löjrom som förrätt imponerar inte direkt...
Efter maten blir det spark-race längs huvudgatan ner till kyrkan, kul!