Forsätter på småvägar (kallat optimistiskt för Catlins Highway) längs sydöst-kusten av Sydön. Vägarna här har precis blivit belagda med oljegrus men vid flera tillfällen tvingas vi även ta hjälp av grusvägar.
Vi lämnade Bluff utan frukost så börjar vid 12-tiden säger magen stopp och kräver ett lunchstopp i Tokanui. Stället är en kombination av bensinstation, matbutik, turistbyrå och korvkiosk. Inte oväntat blir detta resan bottennapp i matväg men mätta blir vi.
Stärkta av detta tar vi oss vidare till den södraste punkten på sydön, Slope Point, och är blåser det skapligt så Icebreaker-jackan får bekänna färg. Hans tar några obligatoriska pingvin-bilder innan vi forsätter till Curio Bay som har en världens finaste exempel på förstenad skog. Minst lika imponerande här var dock solens reflektioner i kelpen alldeles utanför.
Nu väcktes behovet av ett kaffe-stopp och i nästa lilla by, Niagara hittar vi Niagara Falls Café. Köper lite vatten att skölja ned den obligatoriska espresson och förvånas över att säljargumentet är 100% regnvatten. Inte något som direkt skulle fungera i Kina...
Själva fallen är exempel på Kiwi-humor så fallen i Brandfors hemma i Himmeta skulle utan problem överträffa dessa.
Vi kör vidare och når slutligen Nugget Point där en fyrtorn tryggt övervakar denna udde sedan 1839. Helt fantastiskt landskap, tyvärr får vi inte syn på några pingviner då mindre diskreta turister väljer att promenera på pingvin-stranden.
Avslutningsvis tar kör vi de sista kilometrarna upp till Kaka Point där vi hittar trippens fräschaste motell som också erbjuder den bästa utsikten.
Lyckas fixa trixa oss in på stans enda restaurang, trots att det är sent med Kiwi-mått, 20.00 och lyckas även köpa med oss ett par öl hem från baren.
I luften hänger doften av nyklippt gräs, det var länge sedan man kände den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar