Vårhike till Simatai, chill out på Palms

Gårdagens planerade hike blir av idag istället. Vid 09.15 kommer familjen Bäck förbi, idag utökad med Annas lillasyster som är på besök i Peking. Vid styr mot Simatai som är den mest avlägsna delen av muren inom Pekings kommun/distrikt. Den utlovade motorvägen kommer inte att bli klar innan 2008 så fram tills dess gäller den vanliga kaotiska trafiken så trots att det bara är 13 mil från Palm Springs så tar det drygt 2h dit med bil. Alldeles innan vi är framme hittar vi en litet hak där vi tar lunch. Restaurangen där vi är de enda gästerna har dammar med färsk fisk (ser typ ut som öring) som vi får fånga själva med håvar. Tobbe får snabbt upp två och dessa grillas och kryddas med kummin(!). Resten av maten är mer medioker men det stora skämtet kommer när vi ska betala. Priset för denna enkla lunch hamnar på 400kr för 4 personer. Värsta uppskörtning hittills i Kina (trodde man var säker efter drygt ett år här).
Nåväl fisken var som sagt suverän och 5 min senare är vi framme vid Simatai. Vi tar linbanan upp de första 100-200 höjdmetrarna innan vi övergår till att vandra. Tobbe kör runt bilen västerut och börjar gå oss till mötes från andra hållet.
Måste säga att Simatai är en av de bästa platserna att se muren, otroligt vackert, hyffsat ren luft och väldigt lite folk när du väl promenerat iväg ca 30 min.

Längs muren stryker naturligtvis lokala bönder som försöker sälja vykort, böcker mm för att dryga ut kassan. Nytt för detta ställe är också ambulerande biljettförsäljare/kontrollanter som jagar dig att köpa biljett för att gå på muren så fort du passerar in i ett "nytt" område. De hävdar med bestämdhet att du nu är inom Jinshanling-delen av muren. Det kan nog i och för sig stämma då du tydligt ser linbanan som lyfter folk upp och ner vid Jinshanling, ytterligare kanske 20 svängar och 2 km bort.

Vi tar en skön fika med bland annat Nikis kakor transporterade i äggkartong(!) i lä från vinden innan vi spurtar de sista kilometrarna tillbaka till bilen genom en dalgång som tidigare varit tätbefolkad med bönder men nu återstår bara något enstaka hus, resten är i ruiner.

Bilen står tryggt parkerad bredvid en åsna som vakat över den under eftermiddagen.

Turen summeras på GPS:en till 10 km och inkluderar 764 höjdmeter upp (efter att ha klivit av linbanan) och 845 meter ned. Högsta höjd, 846 m.
Tog med mig min batteridrivna fotoskrivare så vägen tillbaka till Peking utnyttjas till att skriva ut vykort till familjen Bäcks stora glädje.

Väl hemma packar jag macbook och drar över till Palms där det finns WiFi och skönt gung till hammondorgel på söndagar. Känns som jag hittat en ny favorit för söndagkvällar!