Lyfter 02.15 på morgonen från Bangkok och landar 06.45 i Peking. Mao ingen höjdare till nattsömn. Åker direkt till jobbet och är på plats 07.45, lagom för att hinna logga på datorn och ta en kopp kaffe innan det är dags att träffa den nya språkläraren. Fick ett SMS i förrgår från Lijing (som vi haft i 8 månader) som sa att från och med 2006 har vi en ny lärare utan någon direkt förklaring, annat än att det här är Kina "so everything is possible".
Nya läraren är Jinbo och hon är mycket tydlig.
På kvällen är det konsert med Robert Wells i Peoples Hall. En otroligt mäktig 50-tals? byggnad som täcker större delen av västra sidan av Himmelska fridens torg. Väl på plats är första raden på läktaren avspärrad med band som säger "police" och där sitter med 10 m lucka små kinesiska grabbar knappt fyllda 20 i kostym och håller sig helt gravallvarliga genom hela konserten, imponerande!
Diverse gästartitster från Sverige och Kina medverkar så allt från italiensk opera till svenska och kinesisk text är med i programmet. Känns lite spretigt men Robert Wells är onekligen riktigt duktig på piano.
Efter att ha traskat ut i den isande kalla januarinatten (notera att jag fortfarande har mina asienkläder) så meddelar mitt sällskap, Cindi att hon har tappat telefonen inne i lokalen.
Och nu börjar ett äventyr som är nästan lika bra som konserten. Först gäller det att ta sig in byggnaden vilket funkar genom att ånyo visa upp biljetterna men att sedan försöka ta sig upp till läktaren visar sig desto svårare. Vi hänvisas till centralvakten medan de skickar ut en vakt att leta vid våra platser. Efter 15 min så kommer svaret, telefon finns inte där. Naturligvis nöjer sig inte en kinesiska med detta och kräver att få gå upp och inspektera själv. Den slipade men något trötta vaktchefen inser att det är lika bra att ge med sig och vi promenar upp i ett helt tomt Peoples Hall till andra våningen och in i salongen igen. Naturligtvis finns inte telefonen där och vi blir slussade ut ur huset igen.
Lite överraskade att när du ska ta dig ut så är svängdörren blockerad från utsidan av soldat i grön miltärrock, hatt och en rejäl k-pist i handen. Han är dock som blir mest överraskad av att se en västerlänning titta ut vid hans vaktpost. Peoples Hall är väl det närmaste du kommer Stockholms slott hemma med motsvarande högvakt.
Traskar ånyo ut i den kalla natten. Som bekant finns det ju inga taxistopp kring Himmelska fridens torg så det blir en knapp km promenad innan man äntligen kan ta en varm bil hem. Avslutar med mycket sen middag på Big Easy (tack för att de har ett kök som är öppet även vid 23.30).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar